.png "Kvicksilver.jpg")
_2.png "Kvicksilverförgiftning - Professor Per Olof Glantz .jpg")
Professor vilseledde och mörkade risken för kvicksilverförgiftning. Patienter blev förgiftade.
Bakgrunden till denna sida är en kvicksilverförgiftningskatastrof av stora mått som kommer att finnas i historieböckerna för all framtid. En avgörande anledning till att denna giftkatastrof har inträffat, är den lyckade historieförfalskning, bristande forskningsetik, dupering, vetenskaplig oredlighet, avsiktliga vilseledning och det forskningsfusk som professor P.O.Glantz ägnat sig åt.
Professor P.O.Glantz har genom vetenskaplig oredlighet fastställt att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändring). Detta har han fastställt trots att det inte har gjorts några vetenskapliga studier som visar att så skulle vara fallet.
Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen ger självklart också biverkningar av många olika slag. Det har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat. Alla människor som har amalgamfyllningar utsätts för ständiga skadeverkningar av kvicksilver på cellnivå.
Biverkningarna är inte märkbara för alla. Men för ett okänt antal känsliga personer, uppskattningsvis mellan en på tjugo till en på hundra, kan biverkningarna påverka hälsan och vara minst sagt märkbara och orsaka en mängd olika sjukdomssymptom. Individuell känslighet kallas detta för.
Professor P.O.Glantz, Socialstyrelsen och övriga etablissemanget vägrar dock konsekvent att ta till sig detta självklara faktum.
För att acceptera biverkningar från läkemedel kräver etablissemanget inga ”vetenskapliga bevis”. Om biverkan enl. FASS (som för övrigt är full av påståenden om biverkningar som inte är "vetenskapligt bevisade") uppträder under behandlingen och försvinner efter upphörandet av läkemedlet så accepteras läkemedlets biverkan. Etablissemanget accepterar den ”beprövade erfarenheten”.
För att acceptera biverkningar från kvicksilveramalgam kräver etablissemanget dock ”vetenskapliga bevis”. Om biverkan uppträder efter isättandet av kvicksilveramalgam och försvinner efter avlägsnandet, så accepteras ändå inte kvicksilvrets biverkan.
Etablissemanget accepterar i detta fall inte den ”beprövade erfarenheten”.
Etablissemanget kräver upprepbara ”vetenskapliga experiment”, som bevisar att biverkan och de individuella sjukdomssymptomen (t.ex olika mentala störningar i centrala nervsystemets som oro/depression/ångest etc.) är orsakade av kvicksilvret från amalgam. Ett absurt och etiskt omöjligt krav att uppfylla.
Socialstyrelsens vetenskapliga råd professor P.O.Glantz har också medvetet underlåtit, att ge Socialstyrelsen rådet att ge ut en föreskrift som skulle ha förhindrat landets tandläkare att kvicksilverförgifta patienter genom putsning, slipning, och bortborrning av amalgam.
Som medlem i dåvarande Socialstyrelsens vetenskapliga råd på 1980-talet var professor P.O.Glantz i den positionen att han i stor utsträckning styrde över Socialstyrelsens inställning i amalgamfrågan. Sedan dess har budskapet om kvicksilvrets ofarlighet för hälsan, upprepats och basunerats ut kontinuerligt. Duperingen har blivit en accepterad sanning inom Socialstyrelsen, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter, rättsväsendet och en stor del av det svenska folket. En dupering som än i dag, 2016, resulterar i att kvicksilverförgiftade patienter inte får relevant vård.
"Osäkerheten om kvicksilvrets hälsorisker är oacceptabel" säger miljömedicinaren professor Maths Berlin, vid medicinska fakulteten i Lund. Han bedömer att upp till 500 000 svenskar kan ha biverkningar av amalgam. De allra flesta av dessa är sannolikt inte medvetna om att det frigjorda kvicksilvret är orsaken.
Mörkläggning av att risken för kvicksilverförgiftning
I tandläkartidningen 22/81 fastställs följande av Socialstyrelsens övertandläkare Thomas Kallus med
Socialstyrelsens vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz tysta samtycke. "Vid inserering och borttagande av amalgam utsätts patienter för inhalering av kvicksilver. Den här formen av exponering torde för patienten helt sakna betydelse ur toxikologisk synvinkel"
I ett TV program (1985) om amalgamfrågan medverkade Thomas Kallus som toxikologisk expert. Han fick då en fråga angående den kvicksilverånga, som avges från fyllningarna och har uppmätts i utandningsluften. Kallus svarade att detta inte har någon betydelse och att det är ju bra att man andas ut det, för då är man ju av med det!
.png "Kvicksilverånga.jpg")
Detta fastställande är avsiktlig vilseledning. Påståendet saknar all vetenskaplig förankring och är en osanning. Det visade Karl Oskar Frykholm redan (1957) i sin klassiska och imponerande doktorsavhandling, där han med hjälp av radioaktivt märkt amalgam kunde visa på betydande upptag av kvicksilverånga i samband med insättning och bortborrning av amalgamfyllningar. Vid t.e.x. putsning utan sug kan kvicksilverhalten i munhålan uppgå till långt över 4000 ug/m3 luft enligt undersökningar av medecine doktor Magnus Nylander och tandläkare Christer Malmström. Att dessa halter kan leda till kvicksilverförgiftning står utom all tvivel. De parametrar som avgör om man blir kvicksilverförgiftad eller inte, är dels mängden och tiden för exponering, och dels patientens känslighet för kvicksilver.
Fakta är att inandning av kvicksilverånga medför ett upptag i kroppen till ca 80 %. Det kan då passera blodhjärnbarriären där det sedan oxiderar till tvåvärt kvicksilver. Därefter har det mycket svårt att komma ut. Resultatet blir skador på i första hand centrala nervsystemet. Enligt professor Alfred Stocks forskning under 1920-30 talet, tas kvicksilverånga också upp genom slemhinnor och luktnerver i mun och näsa, och sprids därefter direkt till hjärnan och lagras där och får stora konsekvenser.
Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander publicerade 1986 vissa resultat i den ansedda brittiska medicinska forskningstidskriften Lancet (1986). Resultaten visade att tandläkare kan ha mycket höga kvicksilver-koncentrationer i hypofysen genom yrkesmässigt arbete med amalgam. Fortsatt forskning verifierade detta. (Nylander 1990)
Herrarna ovan använde denna avsiktliga vilseledning som ett bemötande av docent Mats Hanssons skrivelse till Socialstyrelsen 7/12 1981.”En hälsofara av utomordentlig betydelse. Troligen står vi inför en förgiftningskatastrof av mycket stor omfattning”. Det är samma budskap som prof. Alfred Stock framförde på 1920-30 talet om att "amalgam utgör ett allvarligt hot mot mänskligheten". Professor Alfred Stock påvisade att kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av kvicksilverånga. Professor Alfred Stock dog för övrigt av kvicksilverförgiftning om det kan vara till någon vägledning. Det tandvetenskapliga etablissemanget förtiger, förtränger och nonchalerar dock deras och alla övrigas samstämmiga arbeten.
Anledning till den medvetna underlåtenheten
Professor P.O.Glantz övergripande anledning till att inte ge Socialstyrelsen rådet att ge ut en föreskrift som skulle ha förhindrat landets tandläkare att kvicksilverförgifta patienter genom putsning, slipning, och bortborrning av amalgam, torde vara att prestigemässigt vidmakthålla sin fastlåsta tes om att: Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver. Senare fastställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan.
En annan anledning är att professor P.O.Glantz har utbildat många blivande tandläkare. Han har då basunerat ut sin fastlåsta tes om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). Detta även om man borrar, slipar och putsar. Han anser tydligen att kvicksilvret fortfarande är bundet som amalgampartiklar och därför är helt ofarliga. En minst sagt absurd och vilseledande utbildning. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Hans fastlåsta tes amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver gör det mycket svårt för honom att ändra sig. Hellre låter han en massa patienter komma till skada.
-6.png "Professor Per Olof Glantz - Kvicksilverförgiftning 10.jpg")
Varför professor P.O.Glantz har låst fast sig i denna tes kan man bara spekulera i. Huruvida professor P.O.Glantz har låtit sig påverkas av den samvetslösa amalgamindustrin, eller om det har skett som på den gamla goda tiden genom att professorerna/läkarna blev mutade av leverantörerna med resor, lyxiga konferenser, forskarbidrag etc. Eller kan det rentav vara så att professor P.O.Glantz samvetslöst sålt sina tjänster för s.k. "greenwashing" för att ge amalgamindustrins produkter en ofarlighetsstämpel? Detta är höjt i dunkel.
Läs mer om varför en stor del av Sveriges 4900 professorer anser att de måste sälja sig själva http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=855121
SvD skriver idag 2016-09-08 om hur företag kan köpa sig en ”adjungerad” professor. Mer än var åttonde professor (ca 650 st) i Sverige beräknas vara en ”köpeprofessor”, med sin lön betald exempelvis av privata företag.
Insynen i systemet är dessutom minimalt. Det finns inga centrala register över antalet adjungerade professorer, vilka de är och vem som betalar. Ingen kontroll förekommer av hur reglerna tillämpas. Varje högskola sköter denna verksamhet för sig själv, men bara ett fåtal redovisar de adjungerade professorerna på sina hemsidor. Ingen rapporteringsskyldighet föreligger.
Om professor P.O.Glantz skulle tvingas erkänna, att han har haft fel och har ett har ett stort ansvar för att uppemot 500.000 svenskar kan lida av biverkningar från kvicksilverförgiftning, skulle detta få katastrofala följder. Det finns då en risk att erkännandet skulle utplåna professor P.O.Glantz heder, status och avslöja hans samvete, moral, etik, samt skamfila hans rykte.
Eftersom dessa begrepp är bland de värdefullaste en människa har, skulle det vara katastrofalt om de ifrågasattes. Därför är det helt otänkbart att professor P.O.Glantz skulle erkänna att hans tes är felaktig. Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver. Senare fasställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan. Detta fastställande gäller än i dag år, 2016.
Följderna av den avsiktliga vilseledningen
Med denna vilseledning gav Socialstyrelsen och dess vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz, fortsatt klartecken till landets tandläkare, att sätta i och ta bort amalgam genom att borra, slipa och putsa obegränsat. Detta utan att behöva ta hänsyn till några restriktioner eller skyddsföreskrifter. Följden blev ett stort antal kvicksilverförgiftade patienter, varav många akut förgiftade. Dessutom förvägras patienterna en relevant vård. Läs här om ett par kvicksilverförgiftningsfall >
Teoretiskt sett medför vilseledningen att tandläkarna gavs en rättighet att utföra amalgamarbete med sådan intensitet att patienten kunde avlida genom akut kvicksilverförgiftning. Detta utan att något tjänstefel blev begånget. Tandläkare gavs en teoretisk rättighet att döda eftersom landets tandläkare inte hade några föreskrifter att bryta mot. Tvärtom fick de information från Socialstyrelsen att det var omöjligt att kvicksilverförgifta och felbehandla patienter på detta sätt.
Bild på vad som händer när man putsar och slipar på amalgam.
Modern typ av amalgam, non-gamma-2, DISPERSALLOY, som utsöndrar små kvicksilverrika droppar efter slipning eller polering. Provet har kondenserats av en tandläkare enligt tillverkarens riktlinjer. Provet var här 6 år gammalt, och uppvisade samma mönster efter 20 poleringsoperationer. Bild tagen i SvepElektronMikroskop (SEM.) (Jaro Pleva, fil.dr. i kemi/spec. korrosion av metaller) Denna bild fanns inte 1981 men det var känt redan under mitten av 1800-talet att amalgam avger kvicksilver. Läs om amalgamets historia under > Historieförfalskning
Det dröjde till 1988, innan Socialstyrelsen kom med någon typ av föreskrift. I SOSFS 1988:9 skriver Socialstyrelsen "Putsning av och borrning i amalgam bör (de skriver inte skall) alltid ske med vattenkylning och med användande av höghastighetssug för att nedbringa kvicksilverexponeringen".
Samtidigt fastslår de motstridigt att det inte finns några bevis för att hälsan kan påverkas av kvicksilver från amalgam. Men en viss skillnad från Socialstyrelsens övertandläkare Thomas Kallus påstående är det.
Varken Centrala etikprövningsnämnden, rättsväsendet (JO,JK), media eller Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) tycks bry sig om oredligheterna. Eller tillhör de kanske också etablissemanget?
Definition på oredlighet i forskningen
Forskningsetiska utredningen "God sed i forskningen" definierade oredlighet som:
"Att en forskare avsiktligt och på ett vilseledande sätt gör avsteg från de vetenskapliga kraven eller medvetet bryter mot allmänt accepterade normer" (SOU 1999:4). .
"Forskare måste alltid vara hederliga med sina resultat. En forskare får aldrig förvränga, förfalska, vilseleda eller plagiera.
Det åligger varje forskare att hålla sig informerad om och följa de lagar, förordningar, föreskrifter och riktlinjer som gäller den egna verksamheten".
"Forskningsfusk är allvarligt av flera skäl. Förutom att forskaren bedrar sina kolleger och allmänheten, innebär det att människor kan komma till skada. Exempelvis grundas sjukvårdens behandlingsmetoder och läkemedel på forskningsresultat. Är dessa falska kan konsekvenserna bli förödande. Vidare innebär forskningsfusk att falska föreställningar får spridning och fusket undergräver allmänhetens förtroende för forskningen".
(DN 2011-10-14) "I jämförelse med vår omvärld har Sverige i dag ett svagt system för att komma åt forskningsfusk och vetenskaplig oredlighet. Under de åtta år som expertgruppen utredde misstankar om forskningsfusk har det tyvärr varit vanligt att forskare som beslagits med fusk, genom fabricering eller förfalskning av resultat eller plagiering av andras material, gått fria från påföljd".
Läs mer om forskningsfusk på Vetenskapsrådets hemsida codex.vr.se/etik6.shtml >
Läs också om följande
.png "Professor Per Olof Glantz historieförfalskning 5.jpg")
Lyckad historieförfalskning då Professor P.O.Glantz fastslår att
Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver.
Professor ägnade sig åt historieförfalskning.
En dupering som än i dag 2016, resulterar i att kvicksilverförgiftade patienter ej får relevant vård.
Läs mer om > Historieförfalskningen
Professor lade grunden för oetisk forskning på foster och barn.
Det osanna fastställandet att amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver, har resulterat i outtalade forsknings experiment, medförandes att hundratusentals foster och barn exponerades och exponeras än idag för läckande kvicksilver från amalgam.
"Att det kan uppstå fosterskadande effekter av läckande kvicksilver från amalgam på djurfoster är vetenskapligt bevisat och allmänt accepterat. Djurstudier visar att små mängder amalgam under fosterstadiet kan ge bestående skador i vuxenlivet som sämre minne och inlärningsstörningar (DAMP syndrom)".
(Utdrag från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam")
Amalgametablissemanget kräver dock mer forskning och experiment, där det tydligt måste visas att också mänskliga foster skadas för att acceptera att ett samband föreligger.
Läs mer om > Bristande forskningsetik
Läs mer om > Amalgametablissemanget
Forskningsfusk vilseledde riksdag och regering.
I Juni 1982 motiverade Läkarförbundet avslag i ett remissyttrande (SOU 1982/83:1) på flera amalgamkritiska Riksdagsmotioner. Detta med referens till professor P.O Glantz (et. al.) framfuskade fastställandet att:
”Det dagliga intaget av kvicksilver via födan är 10-30 ggr större än den maximalt tänkbara mängden kvicksilver från 20 amalgamfyllningar”.
Den vetenskapliga sanningen är den motsatta. I läkartidningen (1986) rapporterade docent, Dr. Med och leg.tandläkare Magnus Nylander och forskarkollegan Jan Weiner att vissa amalgambärare kan ha en anmärkningsvärt hög kvicksilverexponering, med ett dygnsupptag på närmare 100 µg per dygn (alltså ca 160 gånger mer än de 0,6ug som Proffesor P.O.Glantz påstår). (Från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam")
Riksdagsmotionerna avslogs. Vad hade politikerna att sätta emot ett sådant ‘vetenskapligt välbelagt’ konstaterande från en professor? Inte visste politikerna att siffrorna var framfuskade och fabricerade från ett försök med en amalgambit upphängd i ett glas destillerat vatten.
Läs mer om > Forskningsfusket
Professor duperade Socialstyrelsen och dess chef Barbro Westerholm.
-2.png "Dupering - vilseledning - Barbro Westerholm 5.jpg")
I ett duperat tillstånd gjorde Socialstyrelsens chef Barbro Westerholm följande uttalande i TV den
22 maj 1985 där hon bedyrade att:
"Amalgam är en väl utprovad produkt och någon risk för kvicksilverförgiftning finns inte med den produkten. Det är min bestämda åsikt."
Mot bättre vetande väljer läkemedelsbiverkningsexperten Barbro Westerholm att ta till sig professor P.O.Glantz dupering om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar).
Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Detta har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat.
Läs mer om > Duperingen
Professor hycklar om evidens.
Professor P.O.Glantz förkunnar att evidens är otroligt viktigt. Han har dock en motsatt agenda också.
"Många tycks till exempel anse att när en tandersättning sitter på plats och själva hantverket är klart, då är patienten färdigbehandlad. Men det är ju då den verkliga behandlingen börjar! Det är då man måste följa upp vad som händer, och om patienten får komplikationer eller biverkningar".
Hycklande därför att det står i stark motsattsförhållande till professor P.O.Glantz faställande om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta
allergier/lichenförändringar)
Läs mer om > Hyckleriet.
Lorem
Professor psykklassar och diskriminerar hel patientgrupp.
I Läkartidningen 47/81 fastslår professor P.O.Glantz följande:
”Det finns alltid anledning att ta patienters uppgifter på allvar. Det faktum att vissa av dessa patienter har somatiska symtom på psykogen bas innebär inte att de ‘avfärdas’ eller att vi är ‘blinda’ för tänkbara mekanismer utanför våra specialområden utan att vi understryker ett välkänt och väldokumenterat fenomen, som för dessa patienter innebär att diagnosen skall leda till psykiatrisk/psykologisk men ej till odontologisk behandling” samt ”Följaktligen kan en allmäntoxisk påverkan enligt Hansons teorier helt uteslutas”.
.
Ett fastställande som duperade Socialstyrelsen, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter, rättsväsendet och en stor del av det svenska folket samt psykklassade en hel patientgrupp.
Läs mer om > Det omoraliska i att ovetenskapligt utmåla en hel patientgrupp som psykiskt sjuka.
Professor Per Olof Glantz vägrade besvara patients frågor och anklagelser. Lyckades istället få patienten fälld i domstol för ofredande.
Läs mer om > Rättegången
Etablissemangets fastställande att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver har resulterat i en kvicksilverförgiftningskatastrof. Läs mer om > Etablissemangets försyndelser |
|
Lorem
Professor P.O.Glantz och etablissemanget vill inte ha några bevis om amalgamets biverkningar.
Professor P.O.Glantz och etablissemangets anledning till att inte vilja ha några bevis torde vara att prestigemässigt vidmakthålla deras fastlåsta tes om att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver.
Om etablissemanget skulle tvingas erkänna, att dom har haft fel och har ett har ett stort ansvar för att uppemot 500.000 svenskar kan lida av biverkningar från kvicksilverförgiftning, skulle detta få katastrofala följder. Det finns då en risk att erkännandet skulle utplåna deras heder, status och avslöja deras samvete, moral, etik, samt skamfila deras rykte.
Eftersom dessa begrepp är bland de värdefullaste en människa har, skulle det vara katastrofalt om de ifrågasattes. Därför är det helt otänkbart att etablissemanget skulle erkänna sina försyndelser.
I början av 2013 samlades delegater från cirka 150 länder till den femte och avslutande rundan i förhandlingarna om kvicksilver inom ramen för FN:s miljöprogram, UNEP.
Den nya kvicksilverkonventionen som delegaterna kom överens om, kommer att omfatta kvicksilvers hela livscykel, från primär gruvbrytning till avfall och slutförvar. Detta genom begränsningar och förbud som i de flesta fall kommer att gälla från 2020. Detta med ett enda undantag - kvicksilver i amalgam.
Etablissemmanget har lobbat stenhårt och lyckats med bedriften att få amalgam undantaget för restriktioner och förbud. Det finns enligt etablissemanget två säkra förvaringsmetoder för kvicksilver. Det ena är isolerade bergrum. Det andra är i tänderna på folk. Så länge amalgamet sitter i munnen gör den ingen skada för miljön.
Det är dock glädjande att konventet i sin slutdokumentation ändå uppmanade deltagarländerna att verka för en utfasning av amalgam. Sverige, Norge, Danmark, Ryssland och i viss mån Japan är dom länder som hittills har infört förbud mot användningen av amalgam.
Om etablissemanget ändå skulle vilja ha bevis för att läckande kvicksilver från amalgam är skadligt så finns det att tilglå.
Läs mer om > Bevisen
