Your Company
Sidan publicerad av anders.jensen@kvicksilveramalgam.se 

                                  

Historiefoerfalskning.jpg

Försök till historieförfalskning då partistrategen Sofia Arkelsten påstår att (M) var med och genomförde lika rösträtt. 

images-(32).jpg

Försök till historieförfalskning då Biskop Richard Williamson förnekar att förintelsen har ägt rum.

images-(42).jpg

Framgångsrik historieförfalskning då Professor P.O.Glantz fastslår att

Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver

Professor ägnade sig åt historieförfalskning

Bakgrunden till denna sida är en kvicksilverförgiftningskatastrof av stora mått som kommer att ​finnas i historieböckerna för all framtid. En avgörande anledning till att denna giftkatastrof har inträffat, är den lyckade historieförfalskning, bristande forskningsetik, dupering, vetenskaplig oredlighet, avsiktliga vilseledning och det forskningsfusk som professor P.O.Glantz ägnat sig åt.

Professor P.O.Glantz har med hjälp av historieförfalskning fastslagit att amalgam är stabilt och läcker inte kvicksilver.

Som medlem i dåvarande Socialstyrelsens vetenskapliga råd på 1980-talet var professor P.O.Glantz i den positionen att han i stor utsträckning styrde över Socialstyrelsens inställning i amalgamfrågan. Sedan dess har budskapet om kvicksilvrets ofarlighet för hälsan, upprepats och basunerats ut kontinuerligt. Duperingen har blivit en accepterad sanning inom Socialstyrelsen, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter, rättsväsendet och en stor del av det svenska folket. En dupering som än i dag, 2016, resulterar i att kvicksilverförgiftade patienter inte får relevant vård.

"Osäkerheten om kvicksilvrets hälsorisker är oacceptabel" säger miljömedicinaren professor Maths Berlin vid medicinska fakulteten i Lund. Han bedömer att upp till 500 000 svenskar kan ha biverkningar av amalgam. De allra flesta av dessa är sannolikt inte medvetna om att det frigjorda kvicksilvret är orsaken.

Amalgamets historia

Den franske tandläkaren Louis Regnart var den i västvärlden som 1818 uppfann amalgamet genom att blanda kvicksilver med metallspån/pulver från vismut, bly och tenn. En förträffligt praktisk och billig uppfinning.

De franska bröderna Crawcour bedrev i New York på 1830-talet en omfattande reklamverksamhet för sitt amalgam som de döpte till "Royal mineral succedaneum" (det kungliga mineralets - guldets ersättning). Trots vetskap om att kvicksilver är extremt giftigt och lömskt. bedyrade de dyrt och heligt dess ofarlighet, fastän det aldrig hade gjorts några vetenskapliga studier som visade på att så skulle vara fallet.

Sedan dess har det inom tandläkarkretsar upprepats och basunerats ut att "Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver": Detta har skett så ofta att duperingen har blivit till en vetenskaplig accepterad sanning inom ett ständigt växande etablissemang. När protesterna mot kvicksilver ökade i omfattning har marknadskrafterna successivt också ökat insatserna genom lobbning av myndigheter och övriga beslutsfattare att inte förbjuda amalgamet.

Det är från denna ovetenskapliga grund som professor P.O.Glantz och övriga i etablissemanget har fastställt sin felaktiga tes om att "Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver": Senare reviderat och faställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). Detta fastställande gäller än i dag, år 2016. hos Socialstyrelsen.

(Citatet från medecine doktor Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam", Amalgamskadefonden, 1998, s. 21 samt Jaro Pleva, fil.dr. i kemi/spec. korrosion av metaller i sin skrivelse till Dentalmaterialutredningen 2003.)

Professor P.O.Glantz lyckade historieförfalskning

.

I Socialstyrelsens vetenskapliga råds utredning från 1982 så fastslår professor P.O Glantz et.al. följande:

"Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver":

"Det har aldrig rapporteras om någon systematisk utlösning av sådana fyllningar".

"En lång rad kemister, fysiker, metallurger, korrosionsforskare, toxikologer och odontologer har sysslat mer eller mindre intensivt med detta problem. Från sina helt olika utgångspunkter kommer dessa forskare emellertid fram till att det kvicksilver, som finns bundet i amalgamfyllnngar, under kliniska betingelser inte frisätts i sådan grad att detta kan ge upphov till allmänna förgiftningsymtom".

(Citat från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam")

Historieförfalskningar därför att fastställandena stämmer inte

Professor P.O.Glantz ignorerade att man redan år 1840 genom beprövad erfarenhet kom fram till följande: "Amalgam är det skadligaste av alla fyllningsmaterial vilket genom kvicksilverångor skadar inte blott tandorganet utan även hela organismen". Uttalandet är gjort av Baltimore tandläkarhögskola i USA.

American society of dental surgeons (Amerikanska tandläkarförbundet), grundat 1840, uteslöt dessutom under en period medlemmar som inte avsade sig användandet av amalgam.

Professor P.O.Glantz ignorerade också toxikologins största läromästare Louis Lewins (1850-1929) kunskaper och beprövade erfarenheter. Lewin betraktas ännu idag som en av forskningsvärldens storheter. Lewin publicerade flera böcker i toxikologi, den mest kända Gifte und Vergiftungen från 1928. Ur femte upplagan från 1962 citerar vi; Kvicksilver har en hög toxisk energi som ofta även vid medicinskt bruk ger sig tillkänna på ett obehagligt sätt. I varje form är kvicksilver ett märkligt, vävnads- och livsfientligt ämne. Från amalgamplomber, i synnerhet kopparamalgam, kan metallen förångas i munhålan eller i någon omvandlad form tas upp av cirkulationen från hålet i tanden och orsaka en kronisk förgiftning. Denna yttrar sig, frånsett lokala effekter i munnen, speciellt i form av sviktande funktioner i de normala hjärn- och nervfunktionerna. Sådana störningar beror inte alltid på en speciell känslighet för kvicksilver. Jag har föreläst om detta sedan början av århundradet och också meddelat det till bärare av sådana fyllningar vilka vänt sig till mig på grund av nervösa sjukdomssymtom. Jag har alltid låtit ta bort sådana plomber och därigenom åstadkommit återhämtning, t.o.m. hos professorer. (Översättning - docent Per Dale´n)

Professor P.O.Glantz ignorerade också den tyske kvicksilverforskaren professorn Alfred Stocks kunskaper och beprövade erfarenheter. Han presenterade under 1920-30-talet en stor mängd arbeten och vetenskapliga artiklar. Dessa handlade om kvicksilverläckage från amalgam och kvicksilvrets biokemiska och medicinska effekter. Han påvisade att  kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av ånga. Han ansåg att amalgam av hälsoskäl borde förbjudas som tandfyllningsmaterial. Ospecifika symtom ansågs kännetecknande för kvicksilverförgiftning med trötthet, missmodighet, retlighet, försämrat minne, tryck över huvudet, snuva, blödande tandkött, oroligt hjärta, magbesvär m.m.

Alfreds Stocks sammanfattade 1926 "Det lättsinniga införandet av amalgam som tandfyllningsmaterial innebär ett allvarligt hot mot mänskligheten". Det tandvetenskapliga etablissemanget förtiger, förtränger och nonchalerar dock alla hans och övrigas samstämmiga arbeten.

Professor P.O.Glantz ignorerade också Karl Oskar Frykholm (1957) klassiska och imponerande doktorsavhandling där han med hjälp av radioaktivt märkt amalgam visade på betydande upptag av kvicksilverånga i samband med insättning och bortborrning av  amalgamfyllningar.

Professor P.O.Glantz ignorerade också Gmelins handbok för oorganisk kemi (1961). Där står det klart och tydligt att beprövad erfarenhet har visat att kroniska förgiftningar kan förekomma hos amalgambärare. I argumenteringen tas för givet att känsligheten för kvicksilver varierar mycket starkt mellan individer.

Professor P.O.Glantz ignorerade också forskaren Gay D.D och medarbetare som 1979 beskrev att amalgam läcker kvicksilverånga. Undersökningen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Lancet.

Professor P.O.Glantz ignorerade också forskaren Svare och medarbetare som 1981 beskrev att amalgam läcker kvicksilverånga. (1981). Även denna undersökning blev publicerad i framträdande internationella forskningstidskrifter.

Professor P.O.Glantz och etablissemangets "vetenskapliga bevis" för att amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver, torde vara hämtat (de har i alla fall inte presenterat några andra bevis förutom ett forskningsfusk med en amalgambit upphängd i ett glas vatten. Läs mer om > Forskningsfusket) ur The Story of Dentistry. M.D.K. Bremner, Dent. Items of Interest Publ. Co. sid 101-124.

"Kvicksilvret i amalgamfyllningar avdunstar inte och kan omöjligen skada en persons hälsa av det enkla skälet att det inte finns något fritt kvicksilver, som sådant, i amalgamet. Hårdnandet av amalgam är likt hårdnandet av cement. Var och en som har hanterat gamla cementblock vet att det inte finns någon fri fukt i cementet, fastän ursprungligen cementen blandats med vatten. Kvicksilver kan fås ut ur amalgam, men värmen som fordras är långt över den som den mänskliga munnen kan uthärda. Ingen föda eller dryck är någonsin så varm. Om kvicksilver lämnade amalgamet i munnen under normala förhållanden skulle fyllningarna snart upplösas och falla bort i smulor. Detta är mot allmän erfarenhet av amalgamfyllningar då de är kända för att vara i årtionden. Okunnighet är inte så mycket brist på kunskap som att ha information som inte är sann."

 

Den översatta artikeln är vad som går att finna av “vetenskap” bakom införandet av amalgam och fortsatt användning under drygt 150 år. Däremot finns det som sagt var en mängd publicerad kunskap om läckande kvicksilver från amalgam och dess biverkningar, men dessa ignorerades av professor P.O.Glantz.

Bild på läckande kvicksilver från amalgam

Modern typ av amalgam, non-gamma-2, DISPERSALLOY, som utsöndrar små kvicksilver-rika droppar efter slipning eller polering. Provet har kondenserats av en tandläkare enligt tillverkarens riktlinjer. Provet var här 6 år gammalt, och uppvisade samma mönster efter 20 poleringsoperationer. Bild tagen i SvepElektronMikroskop (SEM.) (Jaro Pleva, fil.dr. i kemi/spec. korrosion av metaller) Denna bild fanns inte 1981 men det var känt redan under mitten av 1800-talet att amalgam avger kvicksilver - se längre ner underr publicerad kunskap)

 

Professor P.O.Glantz förmedlade även dessa historieförfalskningar i sin undervisning av tandläkare.

Detta fick till följd att de blivande tandläkarna fick lära sig att amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). En minst sagt absurd och vilseledande utbildning. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen ger självklart också biverkningar av många olika slag. Detta har många vetenskapliga  publikationer och beprövad erfarenhet visat.

Yrkesutövning skall ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet - utgå från de kunskaper och det tankesätt som denne har fått under sin utbildning - och välja så långt det är möjligt behandlingsmetoder som vilar på vetenskaplig grund.

Undervisningen har medfört att tandläkarkåren fortsatte med att basunera ut denna dupering så att det sedermera har blivit en accepterad sanning inom det då ständigt växande etablissemanget. Professor P.O.Glantz undervisning har också bidragit till Tandläkarförbundets inställning ang. läckande kvicksilver från amalgam. (Socialutskottets betänkande 1982/83:1 SoU1)

”Sedan mer än 100 år har amalgam använts som tandfyllningsmaterial. Amalgam är sällsynt stabilt och motståndskraftigt mot såväl kemisk som mekanisk påverkan. Amalgam är i stort sett giftfritt och helt biologiskt inaktivt”

”Tandvårdskadeförbundets Mats Hansons kunskaper om kvicksilver och amalgamets biologiska egenskaper och om hur tandvävnader reagerar framstår som begränsade" 

"Amalgam är mycket ändamålsenligt och sedan lång tid vetenskapligt belagt som helt riskfritt".

Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander publicerade 1986 vissa resultat i den ansedda brittiska medicinska forskningstidskriften Lancet (1986). Resultaten visade att tandläkare kan ha mycket höga kvicksilver-koncentrationer i hypofysen genom yrkesmässigt arbete med amalgam. Fortsatt forskning verifierade detta. (Nylander 1990)

Anledning till historieförfalskningen

Professor P.O.Glantz övergripande anledning till historieförfalskningen, torde vara att prestigemässigt vidmakthålla hans felaktiga tes om att: Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver

images-(8)-6.jpgVarför professor P.O.Glantz har låst fast sig i denna tes kan man bara spekulera i. Huruvida professor P.O.Glantz har låtit sig påverkas av den samvetslösa amalgamindustrin, eller om det har skett som på den gamla goda tiden genom att professorerna/läkarna blev mutade av leverantörerna med resor, lyxiga konferenser, forskarbidrag etc. Eller kan det rentav vara så att professor P.O.Glantz samvetslöst sålt sina tjänster för s.k. "greenwashing" för att ge amalgamindustrins produkter en ofarlighetsstämpel? Detta är höjt i dunkel.

Läs mer om varför en stor del av Sveriges 4900 professorer anser att de måste sälja sig själva http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=855121

SvD skriver idag 2016-09-08 om hur företag kan köpa sig en ”adjungerad” professor. Mer än var åttonde professor (ca 650 st) i Sverige beräknas vara en ”köpeprofessor”, med sin lön betald exempelvis av privata företag.

Insynen i systemet är dessutom minimalt. Det finns inga centrala register över antalet adjungerade professorer, vilka de är och vem som betalar. Ingen kontroll förekommer av hur reglerna tillämpas. Varje högskola sköter denna verksamhet för sig själv, men bara ett fåtal redovisar de adjungerade professorerna på sina hemsidor. Ingen rapporteringsskyldighet föreligger.

Om professor P.O.Glantz skulle tvingas erkänna, att han har haft fel och har ett stort ansvar för att uppemot 500.000 svenskar kan lida av biverkningar från kvicksilverförgiftning, skulle detta få katastrofala följder. Det finns då en risk att erkännandet skulle utplåna professor P.O.Glantz heder, status och avslöja hans samvete, moral, etik, samt skamfila hans rykte.

Eftersom dessa begrepp är bland de värdefullaste en människa har, skulle det vara katastrofalt om de ifrågasattes. Därför är det helt otänkbart att professor P.O.Glantz skulle erkänna att hans tes är felaktig. Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver. (Senare  fasställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan. Detta fastställande gäller än i dag år, 2016).

Professor P.O.Glantz använde historieförfalskningarna till att bemöta docent Mats Hanssons skrivelse till Socialstyrelsen 7/12 1981.”En hälsofara av utomordentlig betydelse. Troligen står vi inför en förgiftningskatastrof av mycket stor omfattning”. Det är samma budskap som prof. Alfred Stock framförde på 1920-30 talet om att "amalgam utgör ett allvarligt hot mot mänskligheten". Professor Alfred Stock påvisade att kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av kvicksilverånga. Professor Alfred Stock dog för övrigt av kvicksilverförgiftning. Det tandvetenskapliga etablissemanget förtiger, förtränger och nonchalerar dock alla deras och övrigas samstämmiga arbeten.

Huvet-i-sanden-2.jpgVarken Centrala etikprövningsnämnden, rättsväsendet (JO,JK), media eller Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) tycks bry sig om oredligheterna. Eller tillhör de kanske också etablissemanget?

Definition på oredlighet i forskningen

Att en forskare avsiktligt och på ett vilseledande sätt gör avsteg från de vetenskapliga kraven eller medvetet bryter mot allmänt accepterade normer (SOU 1999:4). .

Forskare måste alltid vara hederliga med sina resultat. En forskare får aldrig förvränga, förfalska, vilseleda eller plagiera.

Läs mer om forskningsfusk på Vetenskapsrådets hemsida  codex.vr.se/etik6.shtml >

Amalgamets historia och publicerad vetenskaplig kunskap och beprövade erfarenheter (t.o.m. 1982) som visar att kvicksilver i amalgam visst inte är stabilt.

Se även http://art-bin.com/art/hanson_sw.html

  • Under 14-1500 talet utvecklades en metod att laga tänderna med guld för dom välbeställda. Detta som ett alternativ till att dra ut värkande tänder.  

  • Det moderna amalgamet introducerades under 1800 talet i USA. Det var billigt och lättarbetat och spreds snabbt till Europa. Ganska omgående började riskerna med amalgam att debatteras. Främst handlade det om läckage av kvicksilver. Larmrapporter om att amalgam kunde leda till ohälsa bemöttes redan då med kraftiga protester. Trots kritik vann amalgam terräng gentemot mer dyrare och svårarbetade guldlegeringar. Tandläkare bedyrade dyrt och heligt dess ofarlighet. Sedan dess har detta upprepats så ofta att det blivit en allmänt accepterad sanning bland etablissemanget. 

  • Idén kom upp i västvärlden år 1818. Den franske tandläkaren Louis Regnart blandade kvicksilver med vismut, bly och tenn. Resultatet blev ett tandlagningsmedel som var tillräckligt mjukt för att vara formbart, utan att bli för hett. Och som dessutom hårdnade snabbt och var billigt. Några vetenskapliga studier föregick inte denna uppfinning.
  • Dom franska bröderna Crawcour, bedrev i New York på 1830 talet, en omfattande reklamverksamhet för sitt amalgam som dom döpt till "Royal mineral succedaneum" det kungliga mineralets (guldets) ersättning.

  • Redan år 1840 gjorde man följande uttalande vid Baltimore tandläkarhögskola i USA: "Amalgam är det skadligaste av alla fyllningsmaterial vilket genom kvicksilverångor skadar inte blott tandorganet utan även hela organismen".
  • Amerikanska tandläkarförbundet (American Dental Association) grundades 1859 som en stödorganisation för användning av kvicksilver inom tandvården, som motvikt till organisationen AmericanSociety of Dental Surgeons (grundades 1840), som krävde av sina medlemmar att de inte skulle använda kvicksilver i tandfyllningar. Bruket av kvicksilver inom tandvården var vid den här tiden mycket omdiskuterat och medlemmar i America Society of Dental Surgeons kunde t.o.m. bli uteslutna p.g.a. felbehandling om de använde kvicksilver. Idag är det precis tvärtom inom ADA. Tandläkare som vägrar använda kvicksilver kan bli uteslutna, av samma orsak - felbehandling.

  • Olämpligheten av guld-amalgamkombinationer hör till 1800-talets vetenskap och uppmärksammades redan i den första utredningen om amalgam från 1844 (Westcott, 1844)
  • Den galna hatmakaren i Alice i Underlandet (1865) är kvicksilverskadad och därför - galen! Med andra ord: Man har vetat länge att kvicksilverförgiftning ger mentala åkommor - och många andra övriga skador.
  • Tandläkare J.Payne varnade 1874 i en artikel i "Medical Journal and Dental Cosmos" för hälsoriskerna i samband med användningen av amalgam under rubriken "Förgiftning genom frätande sublimat bildat i munnen från amalgampluggar i tänderna. "Det förhållande som jag önskar fästa läkarkårens uppmärksamhet på är förgiftningen av tusentals människor över hela världen genom frätande kvicksilverklorid bildat i munnen från amalgampluggar i tänderna. Varje läkare som har varit verksam en tid har otvivelaktigt bland sina patienter fall av sådan förgiftning utan att veta vad det är. (Idag stämplar läkarna dessa som psykiskt inbillningssjuka). Symtomen är så många och varierande att det skulle vara omöjligt att uppräkna dom alla i en kort artikel. Kan bara nämna att kvicksilver genom värmen i munhålan drivs ur amalgampluggarna i mycket små partiklar som sedan förenar sig med kloriden i munnen. Det sväljs ner i magen och ger en långsam förgiftning. (Det skulle dröja ända till 1980-talet - över 100 år - innan det vetenskapliga etablissemanget tvingades genom fotografiska bevis - att acceptera detta faktum - att kvicksilver frigörs ur amalgam.) Avslutar med att det finns över 12000 tandläkare i Amerika som får sin inkomst genom denna förgiftning. Jag vädjar om ett samarbete med läkarkåren - kanske kan vi tillsammans få ett kongressbeslut som gör det straffbart att i tänderna placera någon giftig substans som kan skada människan".
  • Avdunstningen av kvicksilver från amalgam visades redan 1882 (Talbot, 1882).http://art-bin.com/art/otalbot1883.html

  • Kvicksilverförgiftning av amalgamfyllningar presenteras av Wesselhaeft (1896).
  • Amalgam och besläktade gifter. H.Shefield 1896 http://art-bin.com/art/osheffield1896.html
  • I den tyska tandläkarläroboken (1899) "Das Fullen der Zähne mit amalgam" uppmanas läkaren att kontrollera patientens eventuella symptom med hänsyn till möjligheten för toxiska reaktioner på grund av inlagda amalgamfyllningar.

  • Första världskriget 1914 - 1918. Då hände inte mycket inom forskningsvärlden
  • Den tyske kvicksilverforskaren professorn Alfred Stock presenterade under 1920-30 talet en stor mängd arbeten och vetenskapliga artiklar om kvicksilverläckage från amalgam och kvicksilvrets biokemiska och medicinska effekter. Han påvisade att  kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av ånga. Han ansåg att amalgam av hälsoskäl borde förbjudas som tandfyllningsmaterial. Ospecifika symtom ansågs kännetecknande för kvicksilverförgiftning med trötthet, missmodighet, retlighet, försämrat minne, tryck över huvudet, snuva, blödande tandkött, oroligt hjärta, magbesvär m.m.
  • Professor Alfred Stock visade bl.a. att när han genom näsan andades in ett par liter luft som innehöll endast 8 ug kvicksilver/liter så blev han snabbt illamående och fick yrsel, huvudvärk och näskatarr som höll i sig. ett par dar. När han däremot andades in en större mängd genom munnen fick han inga förgiftningssymtom. Han visade därigenom att kvicksilverångan upptas och sprids direkt till hjärnan via näsans slemhinnor och luktnerver.
  • Alfred Stock (1926) relaterar ockå fall med förödande psykiska effekter och att symtomen förvärrades när fyllningarna borrades ut utan utsug.
  • Alfreds Stocks sammanfattning 1926 "DET LÄTTSINNIGA INFÖRANDET AV AMALGAM SOM TANDFYLLNINGS-MATERIAL INNEBÄR ETT ALLVARLIGT HOT MOT MÄNSKLIGHETEN" (det tandvetenskapliga etablissemanget förtiger, förtränger och nonchalerar dock alla hans arbeten)

  • Louis Lewin, 1850-1929, var Tysklands främste toxikolog runt sekelskiftet. När A. Stock misstänkte kvicksilverförgiftning tillkallades Lewin som konstaterade att samtliga på laboratoriet var kvicksilverförgiftade.
  • Lewin betraktas ännu idag som en av forskningsvärldens storheter. Lewin publicerade flera böcker i toxikologi, den mest kända Gifte und Vergiftungen från 1928. Ur den citerar vi; Kvicksilver har en hög toxisk energi som ofta även vid medicinskt bruk ger sig tillkänna på ett obehagligt sätt. I varje form är kvicksilver ett märkligt, vävnads- och livsfientligt ämne. Från amalgamplomber, i synnerhet kopparamalgam, kan metallen förångas i munhålan eller i någon omvandlad form tas upp av cirkulationen från hålet i tanden och orsaka en kronisk förgiftning. Denna yttrar sig, frånsett lokala effekter i munnen, speciellt i form av sviktande funktioner i den normala hjärn- och nervfunktionerna. Sådana störningar beror inte alltid på en speciell känslighet för kvicksilver. Jag har föreläst om detta sedan början av århundradet och också meddelat det till bärare av sådana fyllningar vilka vänt sig till mig på grund av nervösa sjukdomssymtom. Jag har alltid låtit ta bort sådana plomber och därigenom åstadkommit återhämtning, t.o.m. hos professorer.
  • Fleischmann (1928) rapporterade att möjligheter för förgiftning fanns hos bärare av kopparamalgamfyllningar (bedömt utifrån kvicksilverhalterna i urin och avföring), medan ingen slutsats kunde dras när det gällde silveramalgam. Fleischmann, chef för kvicksilverkliniken vid Berlin Charité, fann dock att det faktum att symtom försvann efter borttagande av silveramalgam tydde på att förgiftning kunde förekomma.
  • Kopparamalgam svettar ut kvicksilver redan vid rumstemperatur och avger mycket mer Hg-ånga än konventionella amalgam. Utdömdes redan på 1920-talet men användes fortfarande inom barntandvården långt in på 1960-talet. Kopparamalgam förbjöds i Sverige 1987.
  • I Sverige slog amalgamet igenom när Folktandvården infördes på 1930-talet. Efter kriget åkte svenska landstingspolitiker till Tyskland och raggade tandläkare som tjänstgjort i nazisternas armé. De hade dålig utbildning och var upplärda med kopparamalgam - en särskilt farlig amalgamvariant. (Den förbjöds i USA vid sekelskiftet. I Sverige kom ett förbud 1987). Folktandvården byggdes ut och Sverige blev världens största konsument av amalgam per innevånare.
  • Harndt (1930), tandläkare vid kliniken, ansåg patienter med guld i direkt kontakt med amalgam som fall där den ökade korrosionen klart kunde orsaka förgiftning.
  • Kvicksilverförgiftning av amalgamfyllningar presenteras av Hyams (1933)
  • Kvicksilverförgiftning av amalgamfyllningar presenteras av Steffensen (1934).
  • Kvicksilverförgiftning av amalgamfyllningar presenteras av Lain Caughron (1936).
  • Andra världskriget 1939 - 1945. Hände inte mycket inom forskningsvärlden.
  • Redan 1943 beskrevs tandsköterskorna i yrkesmedicinsk litteratur som den grupp som oftast drabbades av kvicksilverförgiftning. Professor Ahlmark skrev att den förvärvade bestående kvicksilveröverkänsligheten är det allvarligaste problemet för yrkesverksamma, eftersom det innebär att de inte kan gå tillbaka till arbete i miljö där kvicksilver förekommer.
  • Amalgam skall enligt arbetarskyddsstyrelsen och kemikalieinspektionens anvisningar behandlas som kvicksilver. Enligt en förordning från 1949 skall föreskrifter utfärdas för alla som arbetar med kvicksilver, och läkarkontrol­ler av personalen skall äga rum. Arbetarskyddsstyrelsen fick till uppdrag av riksdagen 1949 (18) att i en förordning utfärda föreskrifter för alla som arbetar med bly, kvicksilver, cadmium m fl farliga ämnen. För bly kom föreskrifter 1953, för cadmium 1986, men för kvicksilver finns fortfarande 1990 endast allmänna råd.
  • Redan 1949 varnade tandläkare A. Ahlén (93) för risken för kvicksilverförgiftning i Svenska Tandsköterskeföreningens tidskrift nr 2. Dessa risker är också väl dokumenterade i Nordins yrkessjukdomar (94) 1943, samt i Arbete och Hälsa 1973 där professor Axel Ahlmark (95) redovisar för den allvarliga överkänslighet som kan drabba personer som en längre eller kortare tid varit i beröring med t ex detta skadliga ämne. Ahlmark redovisar att det finns många exempel på att överkänsliga personer måste sluta sin yrkesverksamhet inom det område där det utlösande ämnet, i detta fall kvicksilver, förekommer. "Många gånger är det nämligen praktiskt taget omöjligt att sanera arbetsplatsen så effektivt att den överkänslige inte får några symtom". Liknande slutsatser drog professor Stock (96-98) redan på 1920-talet.
  • Guld och amalgam i kontakt med varandra avger mycket höga kvicksilvervärden. Alla sådana procedurer kommer nästan helt säkert att orsaka korrosion av amalgamet eftersom ett galvaniskt element med avsevärd elektromotorisk kraft bildas mellan guldlegeringen och amalgamet (ca 500 millivolt). Kvicksilver återfinns ibland i guldlegeringen som därigenom försvagas. Ett sådant förhållande är alltid en fara för patientens hälsa. När element av detta slag studeras under laboratorieförhållanden korroderar amalgamet oavsett om ytan är polerad eller närvaron av ett skyddande anlöpningsskikt. (The Science of Dental Materials, E. W. Skinner, 3:e uppl. 1948, WB. Saunders Co, Phil. & Lond.)
  • Fri tandvård infördes i Sverige på 1950-talet för gravida kvinnor. Socialstyrelsen rekommenderade 1998 av försiktighetsskäl att inte utföra amalgam arbeten på gravida kvinnor. Läkartidningen skriver 1998 att det är ovetenskapligt att hävda amalgam är skadligt för gravida.
  • I en ”RECEPTHANDBOK” från 1953 (omtryckt -81) skriver professorn och f.d. lasarettsläkaren Malte Ljungmark bl.a. ”Många människor äro överkänsliga gentemot kvicksilver”. Man har mycket väl känt till riskerna men av någon outgrundlig anledning eller är det starka ekonomiska krafter, har man i samband med amalgam både för tandvårdspersonal som patienter negligerat riskerna.
  • Kvicksilverförgiftning av amalgamfyllningar presenteras av Struntz (1956).
  • Kvicksilverförgiftning av amalgamfyllningar presenteras av Schwarzkopf (1959).
  • I Gmelins handbok för oorganisk kemi (1961) står det klart och tydligt att kroniska förgiftningar kan förekomma hos amalgambärare. I argumenteringen tas för givet att känsligheten för Hg varierar mycket starkt mellan individer.
  • I Sverige började man på allvar diskutera problem med s.k. oral galvanism under 1970 talet. Det handlade om spänningar som kunde bildas mellan olika metaller i munnen och som i sin tur skulle kunna medföra ökat läckage av kvicksilver från amalgamfyllningar. Detta blev allmänt känt bland allmänheten när sångaren Gunnar Wiklund och sprintern Christer Garpenborg gick ut i media och påstod att dom drabbats av detta fenomen.
  • Krav på kvicksilveravskiljare på tandläkarmottagningarna kom på 1970 talet med hänvisning till miljöriskerna. Man diskuterade även utsläppen från krematorierna. Föranledde dock inga krav från regeringen.

  • I Professor P.O.Glantz undervisning av tandläkare under 1970 talet så förmedlade han som en vetenskaplig sanning att kvicksilver från amalgam inte påverkar hälsan. Att tandläkare är så okunniga om hur giftigt kvicksilver är, beror på den kurslitratur och utbildning de fått.

  • Bernard Weiss (1975) "Kvicksilver, bly och mangan har länge varit kända gifter för CNC". Han påvisade, att giftet leder till avsevärt snabbare åldrande av hjärnans ej förnybara celler än av kroppen.
  • Kvicksilverförgiftning av amalgamfyllningar presenteras av Rost (1976)
  • Tandvårdsskadeförbundet i Sverige bildas 1977.
  • 1979 beskrev GAY och medarbetare i den mycket välkända medicinska tidskriften LANCET en undersökning om AVGÅNG av kvicksilverånga från amalgamfyllningar.

  • Kvicksilverångan som bildas av amalgamfyllningar i tänderna tas effektivt upp av lungorna. Nivåerna som mäts i utandningsluft eller direkt i munnen efter avskavning genom tuggning kan hos många personer överskrida industrins gränsvärden (Svare et al, 1981).
  • Den 3/12 1981 anför docent Mats Hanson i ett pressmeddelande att amalgam är ett i alla avseenden olämpligt material att sätta i tänderna. Han skriver bland annat: Uppenbarligen står vi här inför en giftkatastrof av oöverskådlig omfattning
  • Den 7/12 1981 inleder Mats Hanson en skrivelse till socialstyrelsen i med följande lydelse: "Jag vill göra er uppmärksamma på en hälsofråga av utomordentlig betydelse. Troligen står vi inför en giftkatastrof av mycket stor omfattning" 
    Detta uttalande efter slutsatser som grundar sig på 10 års erfarenhet av forskning inom neurobiologi och effekterna av gifter på nervsystemet. Hanson föreslår följande åtgärder:
  • Att tillsätta en utredning, fristående från tandhögskolorna och utförd av specialister inom medicin, patologi, toxikologi, kvicksilver i miljön, fysiologi, immunologi, metallurgi och elektrokorrosionkemi.
  • Vidare förordar Hanson i sin skrivelse till socialstyrelsen att söka statistiska samband mellan tandarbeten och ett mycket brett spektrum av sjukdomar, inkluderade mentalsjukdomar, fosterskador, cancer, hjärt och kärlsjukdomar, ledgångsreumatism, samt hudsjukdomar, enär tandfyllningar troligen är en av de få faktorer som aldrig systematiskt undersökts med avseende på sådana samband

Ovan är utdrag ur publikationer. Sammanställda av bl.a. Docent Mats Hanson.

Se http://art-bin.com/art/hanson_sw.html

Se också vidare under fakta/referens fliken.

Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen underkänner dock samtliga dessa publicerade vetenskapliga kunskaper och beprövade erfarenheter.

Läs också om följande


Bristande-etik.jpg

Professor lade grunden för oetisk forskning på foster och barn.

Det osanna fastställandet att amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver, har resulterat i outtalade forsknings experiment, medförandes att  hundratusentals foster och barn exponerades och exponeras än idag för läckande kvicksilver från amalgam.

"Att det kan uppstå fosterskadande effekter av läckande kvicksilver från amalgam på djurfoster är vetenskapligt bevisat och allmänt accepterat. Djurstudier visar att små mängder amalgam under fosterstadiet kan ge bestående skador i vuxenlivet som sämre minne och inlärningsstörningar (DAMP syndrom)".

(Utdrag från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam")

Amalgametablissemanget kräver dock mer forskning och experiment, där det tydligt måste visas att också mänskliga foster skadas för att acceptera att ett samband föreligger.

Läs mer om > Bristande forskningsetik

Läs mer om > Amalgametablissemanget


forskningsfusket-sa-blir-du-lurad-av-kost-och-lakemedelsindustrin-4.jpg

Forskningsfusk vilseledde riksdag och regering.

I Juni 1982 motiverade Läkarförbundet avslag i ett remissyttrande (SOU 1982/83:1) på flera amalgamkritiska Riksdagsmotioner. Detta med referens till professor P.O Glantz (et. al.) framfuskade fastställandet att:

Det dagliga intaget av kvicksilver via födan är 10-30 ggr större än den maximalt tänkbara mängden kvicksilver från 20 amalgamfyllningar”.

Den vetenskapliga sanningen är den motsatta. I läkartidningen (1986) rapporterade docent, Dr. Med och leg.tandläkare Magnus Nylander och forskarkollegan Jan Weiner att vissa amalgambärare kan ha en anmärkningsvärt hög kvicksilverexponering, med ett dygnsupptag på närmare 100 µg per dygn (alltså ca 160 gånger mer än de 0,6ug som Proffesor P.O.Glantz påstår). (Från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam")

Riksdagsmotionerna avslogs. Vad hade politikerna att sätta emot ett sådant ‘vetenskapligt välbelagt’ konstaterande från en professor? Inte visste politikerna att siffrorna var framfuskade och fabricerade från ett försök med en amalgambit upphängd i ett glas destillerat vatten.

Läs mer om > Forskningsfusket


kvicksilvervarning.jpgLorem

Professor mörkade risken för kvicksilverförgiftning. Patienter blev förgiftade.

I tandläkartidningen 22/81 fastslås följande av Socialstyrelsens övertandläkare Thomas Kallus med

Socialstyrelsens vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz tysta samtycke. "Vid inserering och borttagande av amalgam utsätts patienter för inhalering av kvicksilver. Den här formen av exponering torde för patienten helt sakna betydelse ur toxikologisk synvinkel" 

Påståendet saknar all vetenskaplig förankring och är en avsiktlig vilseledning. Vid t.e.x. putsning utan sug kan kvicksilverhalten i munhålan uppgå till långt över 4000 ug/m3 luft. Att dessa halter kan leda till kvicksilverförgiftning står utom all tvivel. De parametrar som avgör om man blir kvicksilverförgiftad eller inte, är dels mängden och tiden för exponering, och dels patientens känslighet för kvicksilver.

Med denna vilseledning gav Socialstyrelsen och dess vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz, fortsatt klartecken till landets tandläkare, att sätta i och ta bort amalgam genom att borra, slipa och putsa obegränsat. Detta utan att behöva ta hänsyn till några restriktioner eller skyddsföreskrifter. Följden blev ett stort antal kvicksilverförgiftade patienter, varav många akut förgiftade.

Läs mer om > Kvicksilverförgiftning


Professor duperade Socialstyrelsen och dess chef Barbro Westerholm.

images-(22)-2.jpgI ett duperat tillstånd gjorde Socialstyrelsens chef Barbro Westerholm följande uttalande i TV den

22 maj 1985 där hon bedyrade att:

"Amalgam är en väl utprovad produkt och någon risk för kvicksilverförgiftning finns inte med den produkten. Det är min bestämda åsikt."

Mot bättre vetande väljer läkemedelsbiverkningsexperten Barbro Westerholm att ta till sig professor P.O.Glantz dupering om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar).

Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Detta har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat.

Läs mer om > Duperingen


Dubbelmoral-2.jpg

Professor hycklar om evidens.

Professor P.O.Glantz förkunnar att evidens är otroligt viktigt. Han har dock en motsatt agenda också.

På SBU:s evidens hemsida http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap-och-praxis/2109/ finns t.e.x. följande uttalande från 2004 av professor P.O.Glantz.

"Många tycks till exempel anse att när en tandersättning sitter på plats och själva hantverket är klart, då är patienten färdigbehandlad. Men det är ju då den verkliga behandlingen börjar! Det är då man måste följa upp vad som händer, och om patienten får komplikationer eller biverkningar".

Hycklande därför att det står i stark motsattsförhållande till professor P.O.Glantz faställande om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta 

allergier/lichenförändringar)

Läs mer om > Hyckleriet.


Psykfall-1.jpgLorem

Professor psykklassar och diskriminerar hel patientgrupp.

I Läkartidningen 47/81 fastslår professor P.O.Glantz följande:

 

”Det finns alltid anledning att ta patienters uppgifter på allvar. Det faktum att vissa av dessa patienter har somatiska symtom på psykogen bas innebär inte att de ‘avfärdas’ eller att vi är ‘blinda’ för tänkbara mekanismer utanför våra specialområden utan att vi understryker ett välkänt och väldokumenterat fenomen, som för dessa patienter innebär att diagnosen skall leda till psykiatrisk/psykologisk men ej till odontologisk behandling” samt ”Följaktligen kan en allmäntoxisk påverkan enligt Hansons teorier helt uteslutas”.

  .

Ett fastställande som duperade Socialstyrelsen, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter, rättsväsendet och en stor del av det svenska folket samt psykklassade en hel patientgrupp.

Läs mer om > Det omoraliska i att ovetenskapligt utmåla en hel patientgrupp som psykiskt sjuka.


Tingsraett.jpg

Professor Per Olof Glantz vägrade besvara patients frågor och anklagelser. Lyckades istället få patienten fälld i domstol för ofredande.

 Läs mer om > Rättegången


Etablissemangets fastställande att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver har resulterat i en kvicksilverförgiftningskatastrof.

 

 Läs mer om > Etablissemangets försyndelser

16892dc82c95246d78e6388b7153708f.jpg


Bevis.jpgLorem

Professor P.O.Glantz och etablissemanget vill inte ha några bevis om amalgamets biverkningar.

Professor P.O.Glantz och etablissemangets anledning till att inte vilja ha några bevis torde vara att prestigemässigt vidmakthålla deras fastlåsta tes om att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver.

Om etablissemanget skulle tvingas erkänna, att dom har haft fel och har ett har ett stort ansvar för att uppemot 500.000 svenskar kan lida av biverkningar från kvicksilverförgiftning, skulle detta få katastrofala följder. Det finns då en risk att erkännandet skulle utplåna deras heder, status och avslöja deras samvete, moral, etik, samt skamfila deras rykte.

Eftersom dessa begrepp är bland de värdefullaste en människa har, skulle det vara katastrofalt om de ifrågasattes. Därför är det helt otänkbart att etablissemanget skulle erkänna sina försyndelser.

I början av 2013 samlades delegater från cirka 150 länder till den femte och avslutande rundan i förhandlingarna om kvicksilver inom ramen för FN:s miljöprogram, UNEP.

Den nya kvicksilverkonventionen som delegaterna kom överens om, kommer att omfatta kvicksilvers hela livscykel, från primär gruvbrytning till avfall och slutförvar. Detta genom begränsningar och förbud som i de flesta fall kommer att gälla från 2020. Detta med ett enda undantag - kvicksilver i amalgam.

Etablissemmanget har lobbat stenhårt och lyckats med bedriften att få amalgam undantaget för restriktioner och förbud. Det finns enligt etablissemanget två säkra förvaringsmetoder för kvicksilver. Det ena är isolerade bergrum. Det andra är i tänderna på folk. Så länge amalgamet sitter i munnen gör den ingen skada för miljön.

Det är dock glädjande att konventet i sin slutdokumentation ändå uppmanade deltagarländerna att verka för en utfasning av amalgam. Sverige, Norge, Danmark, Ryssland och i viss mån Japan är dom länder som hittills har infört förbud mot användningen av amalgam.

Om etablissemanget ändå skulle vilja ha bevis för att läckande kvicksilver från amalgam är skadligt så finns det att tilglå.

Läs mer om > Bevisen