| Sidan publicerad av anders.jensen@kvicksilveramalgam.se |
|
Professors bristande forskningsetik lade grunden för oetisk forskning på foster och barn. Bakgrunden till denna sida är en kvicksilverförgiftningskatastrof av stora mått som kommer att finnas i historieböckerna för all framtid. En avgörande anledning till att denna giftkatastrof har inträffat, är den lyckade historieförfalskning, bristande forskningsetik, dupering, vetenskaplig oredlighet, forskningsfusk och avsiktliga vilseledning som professor P.O.Glantz ägnat sig åt. Professor P.O.Glantz har genom vetenskaplig oredlighet fastställt att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändring). Detta har han fastställt trots att det inte har gjorts några vetenskapliga studier som visar att så skulle vara fallet. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen ger självklart också biverkningar av många olika slag. Det har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat. Alla människor som har amalgamfyllningar utsätts för ständiga skadeverkningar av kvicksilver på cellnivå.
Biverkningarna är inte märkbara för alla. Men för ett okänt antal känsliga personer, uppskattningsvis mellan en på tjugo till en på hundra, kan biverkningarna påverka hälsan och vara minst sagt märkbara och orsaka en mängd olika sjukdomssymptom. Individuell känslighet kallas detta för.
Professor P.O.Glantz, Socialstyrelsen och övriga i etablissemanget vägrar dock konsekvent att ta till sig detta självklara faktum.
För att acceptera biverkningar från läkemedel kräver etablissemanget inga ”vetenskapliga bevis”. Om biverkan enl. FASS (som för övrigt är full av påståenden om biverkningar som inte är "vetenskapligt bevisade") uppträder under behandlingen och försvinner efter upphörandet av läkemedlet så accepteras läkemedlets biverkan. Etablissemanget accepterar den ”beprövade erfarenheten”.
För att acceptera biverkningar från kvicksilveramalgam kräver etablissemanget dock ”vetenskapliga bevis”. Om biverkan uppträder efter isättandet av kvicksilveramalgam och försvinner efter avlägsnandet, så accepteras ändå inte kvicksilvrets biverkan. Etablissemanget accepterar i detta fall inte den ”beprövade erfarenheten”.
Etablissemanget kräver upprepbara ”vetenskapliga experiment”, som bevisar att biverkan och de individuella sjukdomssymptomen (t.ex olika mentala störningar i centrala nervsystemets som oro/depression/ångest etc.) är orsakade av kvicksilvret från amalgam. Ett absurt och etiskt omöjligt krav att uppfylla. Det är djupt oetiskt att medvetet försöka framkalla sjukdomar genom vetenskapliga experiment.
Som medlem i dåvarande Socialstyrelsens vetenskapliga råd på 1980-talet var professor P.O.Glantz i den positionen att han i stor utsträckning styrde över Socialstyrelsens inställning i amalgamfrågan. Sedan dess har budskapet om kvicksilvrets ofarlighet för hälsan, upprepats och basunerats ut kontinuerligt. Duperingen har blivit en accepterad sanning hos Socialstyrelsen, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter, rättsväsendet och en stor del av det svenska folket. En dupering som än i dag, 2016, resulterar i att kvicksilverförgiftade patienter inte får relevant vård. "Osäkerheten om kvicksilvrets hälsorisker är oacceptabel" säger miljömedicinaren professor Maths Berlin, vid medicinska fakulteten i Lund. Han bedömer att upp till 500 000 svenskar kan ha biverkningar av amalgam". De allra flesta av dessa är sannolikt inte medvetna om att det frigjorda kvicksilvret är orsaken.Bakgrund till uppkomsten av den oetiska forskningen på foster och barnDocent Mats Hanson varnar i en skrivelse till Socialstyrelsen 7/12 1981 för ”En hälsofara av utomordentlig betydelse. Troligen står vi inför en förgiftningskatastrof av mycket stor omfattning.” Det är samma budskap som prof. Alfred Stock framförde på 1920-30 talet om att "amalgam utgör ett allvarligt hot mot mänskligheten". Professor Alfred Stock påvisade att kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av kvicksilverånga. Professor Alfred Stock dog för övrigt av kvicksilverförgiftning. Det tandvetenskapliga etablissemanget förtiger, förtränger och nonchalerar dock alla deras och övrigas samstämmiga arbeten. För övrigt så rekomenderade Världshälsoorganisationen (WHO) redan 1980 att exponeringen för kvicksilverånga skulle minimeras för kvinnor som var gravida och i fruktsam ålder. Vidare skriver Mats Hanson 1985 i tidskriften "Jordemodern” om ”fosterskadande effekter av kvicksilver”. Han refererade där både till äldre pionjärarbeten på området (Stock 1926) och mer aktuellare (bl.a.Kuntz m.fl 1982). Anledningen till artikeln var Mats Hansons starka misstanke om fosterskadande effekter av kvicksilver från moderns amalgamfyllningar samt att kvicksilver går över i modersmjölken. Reaktionen på docent Mats Hansons varningssignalerProfessor P.O.Glantz reaktion var att på ett oredligt sätt och helt utan vetenskaplig förankring, slå fast att "Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver". Senare faställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan. Detta fastställande gäller än i dag, år 2016, hos Socialstyrelsen. (Citatet från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam", Amalgamskadefonden, 1998, s. 21 samt Jaro Pleva, fil.dr. i kemi/spec. korrosion av metaller i sin skrivelse till Dentalmaterialutredningen 2003.) Samtidigt säger professor P.O.Glantz också, att det inte finns några bevis för att mitt fastställande om att amalgamets extrema ofarlighet inte är sant. Detta gör han genom att underkänna samtliga vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter som visar att läckande kvicksilver från amalgam visst ger biverkningar. Detta underkännande gör Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen i ett svar till Socialutskottets betänkande 1982/83:1 SoU1 genom att skriva följande: "Det är Socialstyrelsen bekant att i litteraturen finns publikationer där man hävdat att amalgamfyllningar genom fortgående frisättning av kvicksilver med tiden kan leda till allvarliga förgiftningar. Den kritiska vetenskapliga granskning som alla publikationer nödvändigtvis alltid måste bli föremål för har enligt styrelsens mening ej gett stöd åt påstådda biverkningar i form av kvicksilverförgiftning och därav föranledda allmänna sjukdomar". Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen säger med denna skrivning, att det inte finns några bevis, enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, för att man kan bli sjuk av läckande kvicksilver från amalgam. Dessa absurda fastställanden och underkännanden har fått katastrofala följdverkningar. Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen överförde i ett slag bevisbördan på att de drabbade patienterna, inför vården och alla myndigheter, själv skall bevisa att han/hon blivit sjuk av läckande kvicksilver från amalgam för att få relevant vård i form av amalgamsanering. Dessutom tar sig professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen sig rätten att även fortsättningsvis underkänna samtliga framlagda vetenskapliga bevis och beprövade erfarenheter om att läckande kvicksilver från amalgam visst ger biverkningar. Ett minst sagt absurt agerande. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver, som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Detta har många av dom publikationer och beprövade erfarenheter som professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen tar avstånd ifrån visat. Läs mer > Historieförfalskning Dom gör allt detta på grund av att de inte vill ha några bevis som visar på historiskt begångna fel som t.e.x att Sverige okritiskt införde fri amalgamtandvård för barn 1938, och för gravida kvinnor på 1950-talet. Ytterligare en reaktion är att Socialstyrelsens chef Barbro Westerholm tydligen blir hänförd av professor P.O.Glantz tes om att: Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver. Hon såg nämligen sedermera till att docent Mats Hanson fick sparken från sitt arbete på Lunds universitet. Detta pga att Mats Hanson hade fräckheten att skriva ovan nämda skrivelse och artikel i Jordemorden. Parallellen till när Semmelweis fick sparken bara för han påstod att mödrar kunde dö i barnsängsfeber pga. att läkare inte tvättade händerna i samband med förlossning - är slående. Däremot när Socialstyrelsens vetenskapliga råd Lars Friberg inte så långt efter Mats Hansons varningar, gick ut med liknande rekomendationer för gravida, var emellertid Barbro Westerholm tyst. Lika tyst var Socialstyrelsen två år senare när en expertutredning (LEK-kommittén 1987 - Lågdosexponering för kvicksilver) gav i stort sett liknande rekomendation för gravida som Mats Hanson några år tidigare kritiserats så kraftigt för. Nämnas kan också att professor P.O.Glantz som var med i denna LEK-kommitté, fick bita i det sura äpplet ock skriva under denna rekomendation. Bristande forskningsetik gällande experiment på foster och barnMed fastställanden ovan från 1982 så lade professor P.O.Glantz också grunden för en oetisk forskning på foster och barn. Fastställanden resulterade i outtalade forsknings experiment medförandes att hundratusentals foster och barn Det etiska alternativet till detta experiment hade varit att professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen istället hade ställt samma krav på leverantörerna av tandfyllningsmaterial/amalgam som leverantörerna av läkemedel. Amalgamtillverkarna skulle då åläggas att utföra en klinisk prövning som bevisar deras påstående att läckande kvicksilver från amalgam är extremt ofarligt och helt utan biverkningar. Alternativt ett krav på att amalgamtillverkarna åläggs att visa vilka biverkningar man kan förvänta sig. Några sådana vetenskapliga undersökningar har aldrig gjorts. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen ger självklart också biverkningar av många olika slag. Man vet sällan mekanismerna bakom biverkningar i detalj. Man kräver normalt sett inte "vetenskapliga bevis" för att godta att en biverkan är en biverkan. Om den uppträder under behandlingen och försvinner efter utsättande av läkemedlet är det i regel tillräckligt. I synnerhet om det finns flera liknande fallbeskrivningar. Detsamma måste självklart även gälla för amalgam. Om biverkan kan misstänkas bero på läckande kvicksilver från amalgam och försvinner efter borttagandet, så borde det också vara tillräckligt för att klassas som biverkning. I synnerhet om det finns flera liknande fallbeskrivningar. Sådana fallbeskrivningar finns det gott om. Behandling enligt beprövad erfarenhet kallas det för. Om någon borde veta allt detta, så är det ju Barbro Westerholm som läkemedelsbiverkningsexpert. Fosterskadande effekter av läckande kvicksilver från amalgamAtt det kan uppstå fosterskadande effekter av läckande kvicksilver från amalgam på djurfoster är vetenskapligt bevisat och allmänt accepterat. Djurstudier visar att små mängder amalgam under fosterstadiet kan ge bestående skador i vuxenlivet som sämre minne och inlärningsstörningar (DAMP syndrom). För djur finns en nivå vid vilken det är vedertaget att amalgam ger permanenta skador. Den nivån har man funnit hos vissa avlidna spädbarn enligt docent, Dr. Med. och leg. tandläkare Magnus Nylander. Ungefär hälften av kvicksilverångan följer med inandningsluften ner i luftvägarna och lungorna. Cirka 80% av denna kvicksilverånga tas upp i lungvävnaderna och går ut i det allmänna blodcirkulation. På grund av att denna form av kvicksilver är mycket fettlöslig, kan kvicksilvret lätt tränga igenom cellmembranen och därmed in i cellerna. På samma vis tränger det igenom skyddande vävnadsbarriärer och når bland annat in till hjärnan och till fostret hos gravida kvinnor. Vare sig man anser sig vara sjuk av kvicksilver från sina amalgamfyllningar eller inte, så utsätts alla med amalgamfyllningar för en ständig inre oxidativ stress, med ökad bildning av fria radikaler i kroppens alla vävnader! (Utdrag från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam") För att Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen skall godta att dessa permanenta skador även gäller för mänskliga foster kräver de att skadorna vetenskapligt skall bevisas genom upprepning på foster, och barn. De kräver att en mångfald av s.k. påstådda kvicksilverbiverkningar, som skiljer sig åt från individ till individ, och som t.e.x. drabbar ett fall på hundra (individuell känslighet kallas det för), skall kunna bevisas genom vetenskaplig upprepning för att kunna godtas. Detta låter sig naturligtvis inte göras, inte minst av etiska skäl. Den beprövade erfarenheten som visar att läckande kvicksilver från amalgam ger skadliga biverkningar vägrar de också att godta. Därför kommer experimenten på foster och barn att fortsätta här hemma i Sverige men framförallt i övriga världen. Det etiska alternativet hade i stället varit att erbjuda alla kvinnor i fertil ålder, som har amalgam, att sanera sina tänder från kvicksilver samt avgiftning av kroppen så gott det går. Detta för att förhindra att läckande kvicksilver överförs till foster. Anledning till varför Professor P.O.Glantz valde detta oetiska vägvalProfessor P.O.Glantz övergripande anledning till detta oetiska vägval torde vara att prestigemässigt vidmakthålla sin fastlåsta tes om att: Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver. Senare faställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan. Detta fastställande gäller än i dag, år 2016, hos Socialstyrelsen. En annan anledning är att professor P.O.Glantz har utbildat många blivande tandläkare. Han har då basunerat ut sin fastlåsta tes om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). En minst sagt absurd och vilseledande utbildning. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Hans fastlåsta tes att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver gör det mycket svårt för honom att ändra sig. Hellre låter han en massa patienter,barn och foster komma till skada. Ett alternativt etiskt vägval hade varit att professor P.O.Glantz gett avkall på sin prestige. Detta genom att ta till sig det ofrånkomliga paradigmskiftet och erkänna att han har haft fel. Att läckande kvicksilver från amalgam naturligtvis ger biverkningar. Att dessa biverkningar skall behandlas som biverkningar. Att professor P.O.Glantz kort och gott erkänner den beprövade erfarenheten - att man kan bli sjuk av läckande kvicksilver från amalgam.
Läs mer om varför en stor del av Sveriges 4900 professorer anser att de måste sälja sig själva http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=855121 SvD skriver idag 2016-09-08 om hur företag kan köpa sig en ”adjungerad” professor. Mer än var åttonde professor (ca 650 st) i Sverige beräknas vara en ”köpeprofessor”, med sin lön betald exempelvis av privata företag. Insynen i systemet är dessutom minimalt. Det finns inga centrala register över antalet adjungerade professorer, vilka de är och vem som betalar. Ingen kontroll förekommer av hur reglerna tillämpas. Varje högskola sköter denna verksamhet för sig själv, men bara ett fåtal redovisar de adjungerade professorerna på sina hemsidor. Ingen rapporteringsskyldighet föreligger. Om professor P.O.Glantz skulle tvingas erkänna, att han har haft fel och har ett har ett stort ansvar för att uppemot 500.000 svenskar kan lida av biverkningar från kvicksilverförgiftning, skulle detta få katastrofala följder. Det finns då en risk att erkännandet skulle utplåna professor P.O.Glantz heder, status och avslöja hans samvete, moral, etik, samt skamfila hans rykte. Eftersom dessa begrepp är bland de värdefullaste en människa har, skulle det vara katastrofalt om de ifrågasattes. Därför är det helt otänkbart att professor P.O.Glantz skulle erkänna att hans tes är felaktig. Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver. Senare faställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan. Detta fastställande gäller än i dag, år 2016, hos Socialstyrelsen. Forskning om fosterskadande effekter av läckande kvicksilver från amalgamAtt kvicksilver från amalgam överförs till foster är numera 100 % vetenskapligt bevisat. (Vimy MJ; 1990. Drasch, G et al, 1994). Kvicksilver från amalgam överförs över från modern till fostret, hos både djur och människor. enl dom forskarna. Professor Murray Vimy och medarbetare publicerade tidigt studier om upptag och distribution av radioaktivt märkt kvicksilver från amalgamfyllningar på får. Genom att kvicksilvret var radioaktivt märkt kunde man med 100 procents säkerhet fastställa att det man fann i olika vävnader härrörde från moderns amalgamfyllningar. Två dagar efter att plomberna satts in hittade de radioaktivt kvicksilver i fostervatten och i fostrens blod. I samtliga vävnader, organ och kroppsvätskor som undersöktes - både hos tackorna och fostren - fanns kvicksilver från plomberna. Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander rapporterar (1998) efter sin forskning att det finns direkta samband mellan amalgambelastning i munhålan och i kroppen. Hos gravida kvinnor går en del över i fostret och lagras där b.l.a. i hjärnan. Det finns ett direkt samband mellan antalet amalgamfyllningar hos modern och mängden kvicksilver i organ hos avlidna spädbarn som har obducerats. Han hänvisar också till djurstudier enligt vilka små mängder amalgam under fosterstadiet kan ge bestående skador i vuxenlivet som sämre minne och inlärningsstörningar (DAMP syndrom). För djur finns en nivå vid vilken det är vedertaget att amalgam ger permanenta skador. Den nivån har man funnit hos vissa avlidna spädbarn. Professor Lennart Dencker säger att man ska vara försiktig med att direkt jämföra resultat från djur med människa. Det finns dock ingen anledning att tro att de nyfödda råttornas hjärnor skulle vara mer känsliga för kvicksilvrets toxiska effekter än den mänskliga spädbarnshjärnorna. Genom att den mänskliga hjärnan är mer välutvecklad och har större blodförsörjning än råttans hjärna, så ligger det nära till hands att anta att den mänskliga hjärnan är ännu känsligare för kvicksilver än råttans. Här måste det som inom miljömedicinen kallas försiktighetsprincipen gälla fullt ut. Detta innebär att all användning av amalgam på flickor och fruktsamma kvinnor är oacceptabel. Flera forskare har starka misstankar om att kvicksilverexponering har ett samband med utvecklingsstörning såsom MBD (Minimal Brain Dysfunction), Damp/ADHD, och autism. Amalgamskadefonden 27 januari, 2010Fler amalgamfyllningar hos modern ger ökad risk för autism I en ny forskningsstudie* från Florida har man undersökt antalet amalgamfyllningar hos 100 mödrar och jämfört detta med de barn som har fått autism. Studien visar att ju fler amalgamfyllningar som modern hade under graviditeten desto större var risken att barnen fick autism. Om modern hade 8 amalgamfyllningar eller fler ökade risken för barnet att få autism med 440 procent jämfört med barn som föddes av mödrar som helt saknade amalgamfyllningar. - Den här studien förstärker uppfattningen att genetiskt känsliga barn kan få autism på grund av att modern har amalgamfyllningar, förklarar professor Maths Berlin som är en av världens främsta kvicksilverexperter. * Geier DA, King PG, Geier MR. A prospective study of prenatal mercury exposure from maternal dental amalgams an autism severity. Acta Neurobiologiae Experimentalis, 2009, 69:189-197 Professor emeritus Maths Berlin som Forskningsrådsnämnden (FRN) engagerat, skriver efter en genomgång av de senaste årens litteratur, att osäkerheten i hur många som kan drabbas är stor men också att riskerna för hämning av hjärnans utveckling hos foster är oacceptabel! Tillgängliga fakta ger inte stöd för att avfärda risken, och man måste fråga sig hur stor del av utvecklingsstörda barn i Sverige som kan vara orsakade av kvicksilverexponering från amalgam. I en holländsk referentstudie, omfattande 306 mentalt retarderade barn med okänd orsak, vars mödrars yrkesexponering den senare delen av graviditeten jämfördes med samma exponering för mödrarna till 322 referentbarn, mentalt retarderade av känd orsak, fann man en signifikant överrisk (OR) på 8,7 gånger för kvicksilverexponerade mödrar, att få mentalt utvecklingsstörda barn (Roeleveld et al, 1993). Utvecklingsrubbningar i hjärnan Mats Berlin, professor i miljömedicin, slår fast att nya forskningsresultat tyder på att nervsystemet exponeras för kvicksilver från amalgam i en omfattning som man tidigare inte förstått. Berlin nämner att försök med kvicksilverånga på apor ger upphov till utvecklingsrubbningar i hjärnan och bestående beteendestörningar. Hjärnan blir mindre, ungarna blir mindre och man ser en ökad frekvens av aborter. Vid försök med amalgamplomber på apor blir de antibiotikaresistenta. Han tillägger att det inte finns anledning att anta att människohjärnan skulle vara mindre känslig. – Risken för att hjärnans utveckling under fosterstadiet och tidig barnaålder kan hämmas av kvicksilverexponering från moderns amalgam eller egna amalgamfyllningar är allvarlig och kan inte avfärdas. Hans skrämmande slutsats blir: – Man måste fråga sig hur stor del av utvecklingsstörda barn i Sverige som kan vara orsakade av kvicksilverexponering av amalgam. Professor Agneta Oskarsson vid Institutionen för livsmedelshygien vid Sveriges Lantbruksuniversitet. "Kvicksilver från amalgam är den största källan till kvicksilver i bröstmjölk. Desto fler amalgamfyllningar en kvinna har desto större halt av kvicksilver finns i hennes bröstmjölk". Läkare Tatiana Drachman. Kvicksilverskador på foster och nyfödda kan inte observeras i ett tidigt skede. De neurologiska skadorna är utvecklingsbar till sin natur och i huvudsak påverkar inlärning, beteende och neurologiska funktioner. Forskarnas slutsatser. Det vi fångar upp i beteendestudier är olika typer av inlärningssvårigheter och hyperaktivitet vilket hos människan skulle kunna översättas till MBD eller DAMP-syndrom. Tandsköterskors barn är klart överrepresenterad i denna grupp av barn som drabbas av MBD, DAMP- syndrom enligt Läkare Tatiana Drachman som har störst klinisk erfarenhet av amalgamskadade i Sverige. Det finns cirka 125 000 barn i Sverige mellan 0 och 20 år som kan räknas in i gruppen med MBD, DAMP-syndrom. Orsaken till sjukdomen är hittills okänd. Foster och spädbarn är särskilt känsliga för tungmetaller eftersom deras förmåga att utsöndra tungmetaller före ett årsåldern är mycket begränsad. Forskning (Talts Uppsala avh 1996) visar att exponering för gifter under fosterstadiet ökar känsligheten för ämnena hos den vuxne. Många barn på Färöarna uppvisar en hög halt av kvicksilver i kroppen som de kan ha fått i sig genom att mödrarna ätit valkött under graviditeten. Det visar en undersökning som gjorts av danska och färöiska forskare. De förgiftade barnen uppvisar minskade minnesfunktioner, koncentrationssvårigheter syn och talrubbningar. Forskare som gjort denna undersökning på Färöarna av 1000 gravida, visar att en tiondel av de kvicksilvernivåer som man tidigare trott gav hälsoeffekter har gett dessa barn stora kognitiva problem. Så idag vet vi att det är en risk, och som Professor Maths Berlin skriver i sin rapport "Tillgängliga fakta ger inte stöd för att avfärda risken, och man måste fråga sig hur stor del av utvecklingsstörda barn i Sverige som kan vara orsakade av kvicksilverexponering från amalgam". Tandvårdskadeförbundet 2008 (TF*). I USA är en omsvängning i amalgamfrågan på gång. FDA har på sin hemsida bl.a. skrivit att kvicksilver från amalgam kan ge neurotoxiska effekter på foster och barn. Socialstyrelsen och dess P.O.Glantz duperade chef Barbro Westerholm negligerade dessa docent Mats Hansons kvicksilver varningar till skillnad mot bly och kadmium där försiktighetsprincipen tillämpas. Chansningen att fortsätta med experimenten på foster för att utröna kvicksilvrets påverkan kunde därmed fortsätta i oförminskad omfattning. Barbro Westerholm visade dock handlingskraft när hon istället såg till att docent Mats Hanson blev av med sin tjänst på Lunds universitet pga. sitt "oförskämda" påstående att kvicksilver från amalgam är speciellt skadligt på foster och barn. Parallellen till när doktor Semmelweis fick sparken för han påstod att mödrar kunde dö i barnsängsfeber pga. att läkare inte tvättade händerna - är slående. En annan pinsam bidragande anledning till negligerandet kan vara att Sverige införde fri tandvård för gravida kvinnor på 1950-talet. Socialstyrelsen säger dock 1988 i dom allmänna råden som riktas till läkare och tandläkare att användningen av amalgam i så stor utsträckning som möjligt bör undvikas på gravida kvinnor. Socialstyrelsen upprepar detta i sina råd 1998. Dock sägs ingenting om det amalgam som fertila kvinnor bär på. Socialstyrelsens råd - som var framtvingat med "kniven på strupen" föll dock inte i god jord hos landets läkare. Socialstyrelsen överväger därför ett par år senare att ta bort rekommendationen mot amalgamarbeten på gravida kvinnor med referens från sitt vetenskapliga råd. Läkartidningen skriver i nr 26-27 1998. "Ovetenskapligt hävda att amalgam bör undvikas av gravida". "Särskilt betänklig är rekommendationen att amalgamarbeten bör undvikas hos gravida, trots att belägg saknas för att amalgamfyllningar skulle vara skadliga. Vi hävdar att rekommendationen strider mot vetenskap och beprövad erfarenhet, och vi kan inte finna att attityden uttrycker respekt för människor hos vilka oron för amalgam har framkallat sjukdom". Inlägget är undertecknat av Carl-Johan Göthe docent, Södersjukhuset. Carl Gustav Nilsson f d överläkare, chef, rehabiliteringskliniken, Huddinge sjukhus. Carl Molin leg tandläkare, Professor, Karolinska sjukhuset. Ivar Mjör, odontologiprofessor och chef för det Nordiska institutet för odontologiska material (NIOM), protesterade mot Socialstyrelsen råd. Han uttryckte det som "groteskt" att rekommendera tandläkarna att inte använda amalgam på gravida trots att det var känt att kvicksilvret gick över till fostret. Även tandläkarprofessor K.Sune Larsson, professor i odontologisk toxikologi, motarbetade också offentligt Socialstyrelsens råd. Läs http://www.amalgamskadefonden.se/graviditet_och_amalgam_del6.shtml 
Varken Centrala etikprövningsnämnden, rättsväsendet (JO,JK), media eller Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) tycks bry sig om oredligheterna. Eller tillhör dom kanske också etablissemanget? Definition på oredlighet i forskningen Forskningsetiska utredningen "God sed i forskningen" definierade oredlighet som: "Att en forskare avsiktligt och på ett vilseledande sätt gör avsteg från de vetenskapliga kraven eller medvetet bryter mot allmänt accepterade normer" (SOU 1999:4). . "Forskare måste alltid vara hederliga med sina resultat. En forskare får aldrig förvränga, förfalska, vilseleda eller plagiera. Det åligger varje forskare att hålla sig informerad om och följa de lagar, förordningar, föreskrifter och riktlinjer som gäller den egna verksamheten". "Forskningsfusk är allvarligt av flera skäl. Förutom att forskaren bedrar sina kolleger och allmänheten, innebär det att människor kan komma till skada. Exempelvis grundas sjukvårdens behandlingsmetoder och läkemedel på forskningsresultat. Är dessa falska kan konsekvenserna bli förödande. Vidare innebär forskningsfusk att falska föreställningar får spridning och fusket undergräver allmänhetens förtroende för forskningen". (DN 2011-10-14) "I jämförelse med vår omvärld har Sverige i dag ett svagt system för att komma åt forskningsfusk och vetenskaplig oredlighet. Under de åtta år som expertgruppen utredde misstankar om forskningsfusk har det tyvärr varit vanligt att forskare som beslagits med fusk, genom fabricering eller förfalskning av resultat eller plagiering av andras material, gått fria från påföljd". Läs mer om forskningsfusk på Vetenskapsrådets hemsida codex.vr.se/etik6.shtml > Läs också om följande
Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver. Professor ägnade sig åt historieförfalskning. En dupering som än i dag 2016, resulterar i att kvicksilverförgiftade patienter ej får relevant vård. Läs mer om > Historieförfalskningen
Forskningsfusk vilseledde riksdag och regering.I Juni 1982 motiverade Läkarförbundet avslag i ett remissyttrande (SOU 1982/83:1) på flera amalgamkritiska Riksdagsmotioner. Detta med referens till professor P.O Glantz (et. al.) framfuskade fastställandet att: ”Det dagliga intaget av kvicksilver via födan är 10-30 ggr större än den maximalt tänkbara mängden kvicksilver från 20 amalgamfyllningar”. Den vetenskapliga sanningen är den motsatta. I läkartidningen (1986) rapporterade docent, Dr. Med och leg.tandläkare Magnus Nylander och forskarkollegan Jan Weiner att vissa amalgambärare kan ha en anmärkningsvärt hög kvicksilverexponering, med ett dygnsupptag på närmare 100 µg per dygn (alltså ca 160 gånger mer än de 0,6ug som Proffesor P.O.Glantz påstår). (Från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam") Riksdagsmotionerna avslogs. Vad hade politikerna att sätta emot ett sådant ‘vetenskapligt välbelagt’ konstaterande från en professor? Inte visste politikerna att siffrorna var framfuskade och fabricerade från ett försök med en amalgambit upphängd i ett glas destillerat vatten. Läs mer om > Forskningsfusket
Professor mörkade risken för kvicksilverförgiftning. Patienter blev förgiftade. I tandläkartidningen 22/81 fastslås följande av Socialstyrelsens övertandläkare Thomas Kallus med Socialstyrelsens vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz tysta samtycke. "Vid inserering och borttagande av amalgam utsätts patienter för inhalering av kvicksilver. Den här formen av exponering torde för patienten helt sakna betydelse ur toxikologisk synvinkel" Påståendet saknar all vetenskaplig förankring och är en avsiktlig vilseledning. Vid t.e.x. putsning utan sug kan kvicksilverhalten i munhålan uppgå till långt över 4000 ug/m3 luft. Att dessa halter kan leda till kvicksilverförgiftning står utom all tvivel. De parametrar som avgör om man blir kvicksilverförgiftad eller inte, är dels mängden och tiden för exponering, och dels patientens känslighet för kvicksilver. Med denna vilseledning gav Socialstyrelsen och dess vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz, fortsatt klartecken till landets tandläkare, att sätta i och ta bort amalgam genom att borra, slipa och putsa obegränsat. Detta utan att behöva ta hänsyn till några restriktioner eller skyddsföreskrifter. Följden blev ett stort antal kvicksilverförgiftade patienter, varav många akut förgiftade. Läs mer om > Kvicksilverförgiftning Professor duperade Socialstyrelsen och dess chef Barbro Westerholm.
22 maj 1985 där hon bedyrade att: "Amalgam är en väl utprovad produkt och någon risk för kvicksilverförgiftning finns inte med den produkten. Det är min bestämda åsikt." Mot bättre vetande väljer läkemedelsbiverkningsexperten Barbro Westerholm att ta till sig professor P.O.Glantz dupering om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Detta har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat. Läs mer om > Duperingen
Professor hycklar om evidens.Professor P.O.Glantz förkunnar att evidens är otroligt viktigt. Han har dock en motsatt agenda också.På SBU:s evidens hemsida http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap-och-praxis/2109/ finns t.e.x. följande uttalande från 2004 av professor P.O.Glantz. "Många tycks till exempel anse att när en tandersättning sitter på plats och själva hantverket är klart, då är patienten färdigbehandlad. Men det är ju då den verkliga behandlingen börjar! Det är då man måste följa upp vad som händer, och om patienten får komplikationer eller biverkningar". Hycklande därför att det står i stark motsattsförhållande till professor P.O.Glantz faställande om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar) Läs mer om > Hyckleriet.
Professor psykklassar och diskriminerar hel patientgrupp. I Läkartidningen 47/81 fastslår professor P.O.Glantz följande:
”Det finns alltid anledning att ta patienters uppgifter på allvar. Det faktum att vissa av dessa patienter har somatiska symtom på psykogen bas innebär inte att de ‘avfärdas’ eller att vi är ‘blinda’ för tänkbara mekanismer utanför våra specialområden utan att vi understryker ett välkänt och väldokumenterat fenomen, som för dessa patienter innebär att diagnosen skall leda till psykiatrisk/psykologisk men ej till odontologisk behandling” samt ”Följaktligen kan en allmäntoxisk påverkan enligt Hansons teorier helt uteslutas”. . Ett fastställande som duperade Socialstyrelsen, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter, rättsväsendet och en stor del av det svenska folket samt psykklassade en hel patientgrupp. Läs mer om > Det omoraliska i att ovetenskapligt utmåla en hel patientgrupp som psykiskt sjuka.
Professor per Olof Glantz vägrade besvara patients frågor och anklagelser. Lyckades istället få patienten fälld i domstol för ofredande.Läs mer om > Rättegången
Professor P.O.Glantz och etablissemanget vill inte ha några bevis om amalgamets biverkningar.Professor P.O.Glantz och etablissemangets anledning till att inte vilja ha några bevis torde vara att prestigemässigt vidmakthålla deras fastlåsta tes om att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver. Om etablissemanget skulle tvingas erkänna, att dom har haft fel och har ett har ett stort ansvar för att uppemot 500.000 svenskar kan lida av biverkningar från kvicksilverförgiftning, skulle detta få katastrofala följder. Det finns då en risk att erkännandet skulle utplåna deras heder, status och avslöja deras samvete, moral, etik, samt skamfila deras rykte. Eftersom dessa begrepp är bland de värdefullaste en människa har, skulle det vara katastrofalt om de ifrågasattes. Därför är det helt otänkbart att etablissemanget skulle erkänna sina försyndelser. I början av 2013 samlades delegater från cirka 150 länder till den femte och avslutande rundan i förhandlingarna om kvicksilver inom ramen för FN:s miljöprogram, UNEP. Den nya kvicksilverkonventionen som delegaterna kom överens om, kommer att omfatta kvicksilvers hela livscykel, från primär gruvbrytning till avfall och slutförvar. Detta genom begränsningar och förbud som i de flesta fall kommer att gälla från 2020. Detta med ett enda undantag - kvicksilver i amalgam. Etablissemmanget har lobbat stenhårt och lyckats med bedriften att få amalgam undantaget för restriktioner och förbud. Det finns enligt etablissemanget två säkra förvaringsmetoder för kvicksilver. Det ena är isolerade bergrum. Det andra är i tänderna på folk. Så länge amalgamet sitter i munnen gör den ingen skada för miljön. Det är dock glädjande att konventet i sin slutdokumentation ändå uppmanade deltagarländerna att verka för en utfasning av amalgam. Sverige, Norge, Danmark, Ryssland och i viss mån Japan är dom länder som hittills har infört förbud mot användningen av amalgam. Om etablissemanget ändå skulle vilja ha bevis för att läckande kvicksilver från amalgam är skadligt så finns det att tilglå. Läs mer om > Bevisen |
Den etiska eller oetiska vägen - det är frågan_7.png "Professor Per Olof Glantz - Forskningsetik - Moral 2.jpg")
exponerades och exponeras än idag för läckande kvicksilver från amalgam. -6.png "Bristande forskningsetik .jpg")
Varför professor P.O.Glantz har låst fast sig i denna tes kan man bara spekulera i. Huruvida professor P.O.Glantz har låtit sig påverkas av den samvetslösa amalgamindustrin, eller om det har skett som på den gamla goda tiden genom att professorerna/läkarna blev mutade av leverantörerna med resor, lyxiga konferenser, forskarbidrag etc. Eller kan det rentav vara så att professor P.O.Glantz samvetslöst sålt sina tjänster för s.k. "greenwashing" för att ge amalgamindustrins produkter en ofarlighetsstämpel? Detta är höjt i dunkel. .png "Historieförfalskning professor Per Olof Glantz 3.jpg")
Lorem -2.png "Dupering - vilseledning - Barbro Westerholm 3.jpg")
I ett duperat tillstånd gjorde Socialstyrelsens chef Barbro Westerholm följande uttalande i TV den 
Lorem 
Lorem