Your Company
Sidan publicerad av anders.jensen@kvicksilveramalgam.se 

                                  

images-(42).jpgLyckad dupering då Socialstyrelsens vetenskapliga råd Professor P.O.Glantz basunerar ut att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver. 

Goeran-Haegglund.jpg

Socialminister Göran Hägglund med en kvicksilverhalt i håret på 1189 ug vet inte riktigt vad han skall tro.

En duperad Socialstyrelse chef. Barbro Westerholm bedyrar i TV 22/5 1985 att "Amalgam är en väl utprovad produkt och någon risk för kvicksilverförgiftning finns inte med den produkten. Det är min bestämda åsikt."

Professorns dupering och vilseledning av Socialstyrelsen och dess chef Barbro Westerholm

Bakgrunden till denna sida är en kvicksilverförgiftningskatastrof av stora mått som kommer att finnas i historieböckerna för all framtid. En avgörande anledning till att denna giftkatastrof har inträffat, är den lyckade historieförfalskning, bristande forskningsetik, dupering, vetenskaplig oredlighet, avsiktliga vilseledning och det forskningsfusk som professor P.O.Glantz ägnat sig åt.

Professor P.O.Glantz har genom vetenskaplig oredlighet fastställt att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). Detta har han faställt trots att det inte har gjorts några vetenskapliga studier som visar att så skulle vara fallet.

Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen ger självklart också biverkningar av många olika slag. Det har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat. Alla människor som har amalgamfyllningar utsätts för ständiga skadeverkningar av kvicksilver på cellnivå.

Biverkningarna är inte märkbara för alla. Men för ett okänt antal känsliga personer, uppskattningsvis mellan en på tjugo till en på hundra, kan biverkningarna påverka hälsan och vara minst sagt märkbara och orsaka en mängd olika sjukdomssymptom. Individuell känslighet kallas detta för.

 

Professor P.O.Glantz, Socialstyrelsen och övriga etablissemanget vägrar dock konsekvent att ta till sig detta självklara faktum.

 

För att acceptera biverkningar från läkemedel kräver etablissemanget inga ”vetenskapliga bevis”. Om biverkan enl. FASS (som för övrigt är full av påståenden om biverkningar som inte är "vetenskapligt bevisade") uppträder under behandlingen och försvinner efter upphörandet av läkemedlet så accepteras läkemedlets biverkan. Etablissemanget accepterar den ”beprövade erfarenheten”.

 

För att acceptera biverkningar från kvicksilveramalgam kräver etablissemanget dock ”vetenskapliga bevis”. Om biverkan uppträder efter isättandet av kvicksilveramalgam och försvinner efter avlägsnandet, så accepteras ändå inte kvicksilvrets biverkan.

Etablissemanget accepterar i detta fall inte den ”beprövade erfarenheten”.  

 

Etablissemanget kräver upprepbara ”vetenskapliga experiment”, som bevisar att biverkan och de individuella sjukdomssymptomen (t.ex olika mentala störningar i centrala nervsystemets som oro/depression/ångest etc.) är orsakade av kvicksilvret från amalgam. Ett absurt och etiskt omöjligt krav att uppfylla.

Som medlem i dåvarande Socialstyrelsens vetenskapliga råd på 1980-talet var professor P.O.Glantz i den positionen att han i stor utsträckning styrde över Socialstyrelsens inställning i amalgamfrågan. Sedan dess har budskapet om kvicksilvrets ofarlighet för hälsan, upprepats och basunerats ut kontinuerligt. Duperingen har blivit en accepterad sanning inom Socialstyrelsen, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter, rättsväsendet och en stor del av det svenska folket. En dupering som än i dag, 2016, resulterar i att kvicksilverförgiftade patienter inte får relevant vård.

"Osäkerheten om kvicksilvrets hälsorisker är oacceptabel" säger miljömedicinaren professor Maths Berlin, vid medicinska fakulteten i Lund. Han bedömer att upp till 500 000 svenskar kan ha biverkningar av amalgam. De allra flesta av dessa är sannolikt inte medvetna om att det frigjorda kvicksilvret är orsaken.

Professor P.O.Glantz framgångsrika dupering

images-(22)-2.jpgI ett duperat tillstånd gjorde Socialstyrelsens chef Barbro Westerholm följande uttalande i TV den

22 maj 1985 där hon bedyrade att:

"Amalgam är en väl utprovad produkt och någon risk för kvicksilverförgiftning finns inte med den produkten. Det är min bestämda åsikt."

.

Nu 2015 försvarar och ursäktar sig Barbro Westerholm med osanningen att det var den kunskap vi hade då.images-(20).jpg

Barbro Westerholm borde ha stått emot duperingen

Uttalandet gjorde Barbro Westerholm trots att hon i sin utbildning till biverkningsexpert av läkemedel, säkerligen fick ta del av toxikologins största läromästare Louis Lewins (1850-1929) kunskaper. Lewin betraktas ännu idag som en av forskningsvärldens storheter. Lewin publicerade flera böcker i toxikologi, den mest kända Gifte und Vergiftungen från 1928. Ur femte upplagan från 1962 citerar vi; Kvicksilver har en hög toxisk energi som ofta även vid medicinskt bruk ger sig tillkänna på ett obehagligt sätt. I varje form är kvicksilver ett märkligt, vävnads- och livsfientligt ämne. Från amalgamplomber, i synnerhet kopparamalgam, kan metallen förångas i munhålan eller i någon omvandlad form tas upp av cirkulationen från hålet i tanden och orsaka en kronisk förgiftning. Denna yttrar sig, frånsett lokala effekter i munnen, speciellt i form av sviktande funktioner i de normala hjärn- och nervfunktionerna. Sådana störningar beror inte alltid på en speciell känslighet för kvicksilver. Jag har föreläst om detta sedan början av århundradet och också meddelat det till bärare av sådana fyllningar vilka vänt sig till mig på grund av nervösa sjukdomssymtom. Jag har alltid låtit ta bort sådana plomber och därigenom åstadkommit återhämtning, t.o.m. hos professorer. (Översättning - docent Per Dale´n)

Barbro Westerholm har säkert också tagit del av Gmelins handbok för oorganisk kemi (1961). Där står det klart och tydligt att kroniska förgiftningar kan förekomma hos amalgambärare. I argumenteringen tas för givet att känsligheten för kvicksilver varierar mycket starkt mellan individer.

Den tyske kvicksilverforskaren professorn Alfred Stock presenterade under 1920-30-talet en stor mängd arbeten och vetenskapliga artiklar. Dessa handlade om kvicksilverläckage från amalgam och kvicksilvrets biokemiska och medicinska effekter. Han påvisade att  kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av ånga. Han ansåg att amalgam av hälsoskäl borde förbjudas som tandfyllningsmaterial. Ospecifika symtom ansågs kännetecknande för kvicksilverförgiftning med trötthet, missmodighet, retlighet, försämrat minne, tryck över huvudet, snuva, blödande tandkött, oroligt hjärta, magbesvär m.m.

Alfreds Stocks sammanfattade 1926 "DET LÄTTSINNIGA INFÖRANDET AV AMALGAM SOM TANDFYLLNINGS-MATERIAL INNEBÄR ETT ALLVARLIGT HOT MOT MÄNSKLIGHETEN". Det tandvetenskapliga etablissemanget förtiger, förtränger och nonchalerar dock alla hans och övrigas samstämmiga arbeten.

Ändå väljer Barbro Westerholm att istället ta till sig professor P.O.Glantz dupering om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). Ett minst sagt absurt påstående av professor P.O.Glantz. Detta har han fastställt trots att det inte har gjorts några vetenskapliga studier som visar att så skulle vara fallet. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag.

Om någon borde veta detta, så är det ju Barbro Westerholm som expert på läkemedelsbiverkningar..

Dessutom finns det en mängd publicerad vetenskaplig kunskap och beprövad erfarenhet om att amalgam läcker kvicksilver, och att man kan bli sjuk av denna exponering. Läs mer under > Historieförfalskning

Ytterligare framgångsrik dupering

Professor P.O.Glantz lyckas manifestera sin historiskt fastställda tes om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt på ytterligare ett sätt. Detta gör han genom att på ett oetiskt sätt dupera Socialstyrelsens chef Barbro Westerholm till att i ett svar till Socialutskottets betänkande 1982/83:1 SoU1 skriva följande (vilket fick till följd att alla motioner avstyrktes):

"Det är Socialstyrelsen bekant att i litteraturen finns publikationer där man hävdat att amalgamfyllningar genom fortgående frisättning av kvicksilver med tiden kan leda till allvarliga förgiftningar. Den kritiska vetenskapliga granskning som alla publikationer nödvändigtvis alltid måste bli föremål för har enligt styrelsens mening ej gett stöd åt påstådda biverkningar i form av kvicksilverförgiftning och därav föranledda allmänna sjukdomar".

Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen säger med denna skrivning, att det inte finns några bevis, enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, för att man kan bli sjuk av läckande kvicksilver från amalgam.

Med denna skrivning överförde professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen i ett slag bevisbördan på att den drabbade patienten, inför vården och alla myndigheter, själv skall bevisa att han/hon blivit sjuk av läckande kvicksilver från amalgam för att få relevant vård. Ett uppvisande av känslokyla av sällan skådat slag. 

Anledning till duperingen

Professor P.O.Glantz övergripande anledning till duperingen torde vara att prestigemässigt vidmakthålla sin fastlåsta tes om att: "Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver". Senare  faställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan. Detta fastställande gäller än i dag, år 2016, hos Socialstyrelsen.

En annan anledning är att professor P.O.Glantz har utbildat många blivande tandläkare. Han har då basunerat ut sin fastlåsta tes om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). En minst sagt absurd och vilseledande utbildning. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Hans fastlåsta tes "amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver" gör det mycket svårt för honom att ändra sig. Hellre låter han en massa patienter komma till skada.

images-(8)-6.jpgVarför Professor P.O.Glantz har låst fast sig i denna tes kan man bara spekulera i. Huruvida Professor P.O.Glantz har låtit sig påverkas av den samvetslösa amalgamindustrin, eller om det har skett som på den gamla goda tiden genom att professorerna/läkarna blev mutade av leverantörerna med resor, lyxiga konferenser, forskarbidrag etc. Eller kan det rentav vara så att professor P.O.Glantz samvetslöst sålt sina tjänster för s.k. "greenwashing" för att ge amalgamindustrins produkter en ofarlighetsstämpel? Detta är höjt i dunkel.

Läs mer om varför en stor del av Sveriges 4900 professorer anser att de måste sälja sig själva http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=855121

SvD skriver idag 2016-09-08 om hur företag kan köpa sig en ”adjungerad” professor. Mer än var åttonde professor (ca 650 st) i Sverige beräknas vara en ”köpeprofessor”, med sin lön betald exempelvis av privata företag.

Insynen i systemet är dessutom minimalt. Det finns inga centrala register över antalet adjungerade professorer, vilka de är och vem som betalar. Ingen kontroll förekommer av hur reglerna tillämpas. Varje högskola sköter denna verksamhet för sig själv, men bara ett fåtal redovisar de adjungerade professorerna på sina hemsidor. Ingen rapporteringsskyldighet föreligger.

Om professor P.O.Glantz skulle tvingas erkänna, att han har haft fel och har ett har ett stort ansvar för att uppemot 500.000 svenskar kan lida av biverkningar från kvicksilverförgiftning, skulle detta få katastrofala följder. Det finns då en risk att erkännandet skulle utplåna professor P.O.Glantz heder, status och avslöja hans samvete, moral, etik, samt skamfila hans rykte.

Eftersom dessa begrepp är bland de värdefullaste en människa har, skulle det vara katastrofalt om de ifrågasattes. Därför är det helt otänkbart att professor P.O.Glantz skulle erkänna att hans tes är felaktig. Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver. Senare  faställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan. Detta fastställande gäller än i dag, år 2016, hos Socialstyrelsen.

Professor P.O.Glantz dupering i detalj

Med sin professorsrtitel som insats och genom att ägna sig åt historieförfalskning, förnekelse, avsiktlig vilseledning och forskningsfusk, och dessutom falskt hänvisa till "Vetenskap och beprövad erfarenhet" lyckas professor P.O.Glantz et.al avsiktligt dupera Socialstyrelsen, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter, rättsväsendet och en stor del av det svenska folket med följande osanna och inte vetenskapligt belagda faställanden.

1)

I Socialstyrelsens vetenskapliga råds utredning från (1982) fastslår professor P.O. Glantz et.al. följande:

Det finns inte någon som helst vetenskaplig publicerad kunskap om att amalgamfyllningar korroderar och därmed frigör kvicksilver. 

(Jaro Pleva, fil.dr. i kemi/spec. korrosion av metaller)

Med hänvisning till vetenskap och beprövad erfarenhet fastslår professor P.O.Glantz tillika Socialstyrelsen att:

"Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver".

(Citatet från Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam", Amalgamskadefonden, 1998, s. 21 samt Jaro Pleva, fil.dr. i kemi/spec. korrosion av metaller i sin skrivelse till Dentalmaterialutredningen 2003.)

Professor P.O.Glantz förmedlade även dessa osanningar i undervisning av tandläkare under 1970-talet. Att tandläkare är okunniga om hur giftigt kvicksilver är, beror på den kurslitteratur och utbildning de fått. 

Yrkesutövningen skall ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet - utgå från de kunskaper och det tankesätt som denne har fått under sin utbildning - och välja så långt det är möjligt behandlingsmetoder som vilar på vetenskaplig grund.

Läs mer om > Historieförfalskning 

2)

I sitt forskningsfusk för att bevisa att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt, utgår professor P.O.Glantz från ett ytterligt förenklat lab.försök av Mayer & Diehl (1976). Lab.försöket gick ut på att mäta kvicksilverläckaget från en amalgambit upphängd i ett glas rums tempererat destillerat vatten.

Utifrån detta lab.försök påstår sen Professor P.O.Glantz som en vetenskaplig sanning att "En mun med 20 amalgamfyllningar avger 0,6 ug kvicksilver/dag – en ringa mängd i förhållande till det totala dagsintaget på 10-20 ug.

Detta är forskningsfusk därför att den vetenskapliga sanningen är den motsatta. Läckande kvicksilver från amalgam uppgår till minst 4-6 gånger mer än från maten. Förekommer också att läckaget är mångfalt större än så.

Läs mer om > Forskningsfusket

3)

Socialstyrelsens vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz fastslår följande i ett svar till Socialstyrelsen som också publicerades i Läkartidningen 47/1981.

”Det finns alltid anledning att ta patienters uppgifter på allvar. Det faktum att vissa av dessa patienter har somatiska symtom på psykogen bas innebär inte att de ‘avfärdas’ eller att vi är ‘blinda’ för tänkbara mekanismer utanför våra specialområden utan att vi understryker ett välkänt och väldokumenterat fenomen, som för dessa patienter innebär att diagnosen skall leda till psykiatrisk/psykologisk men ej till odontologisk behandling”.

Ett fastställande som diskriminerar och klassar en hel patientgrupp som psykiskt sjuka och felaktigt skickar tusen och åter tusentals till psykvården.

Läs mer om > Oredligheterna

4)

I tandläkartidningen 22/81 fastslås följande av Socialstyrelsens övertandläkare Thomas Kallus med Socialstyrelsens vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz tysta samtycke. "Vid inserering och borttagande av amalgam utsätts patienter för inhalering av kvicksilver. Den här formen av exponering torde för patienten helt sakna betydelse ur toxikologisk synvinkel"

Detta är avsiktlig vilseledning därför att den vetenskapliga sanningen är den motsatta. Påståendey saknar all vetenskaplig förankring.

Läs mer om > Kvicksilverförgiftning

5) Professor P.O.Glantz tes om att amalgam är stabilt och inte läcker kvicksilver har duperat tandläkarkåren så till den milda grad att tandläkarförbundet i ett yttrande till socialutskottet SoU 1982/83:1 skrev att

”Sedan mer än 100 år har amalgam använts som tandfyllningsmaterial. Amalgam är sällsynt stabilt och motståndskraftigt mot såväl kemisk som mekanisk påverkan. Amalgam är i stort sett giftfritt och helt biologiskt inaktivt”.

”Tandvårdskadeförbundets Mats Hansons kunskaper om kvicksilver och amalgamets biologiska egenskaper och om hur tandvävnader reagerar framstår som begränsade" .

"Amalgam är mycket ändamålsenligt och sedan lång tid vetenskapligt belagt som helst riskfritt".

Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander publicerade 1986 vissa resultat i den ansedda brittiska medicinska forskningstidskriften Lancet (1986). Resultaten visade att tandläkare kan ha mycket höga kvicksilver-koncentrationer i hypofysen genom yrkesmässigt arbete med amalgam. Fortsatt forskning verifierade detta. (Nylander 1990)

Dessa ovan avsiktligt vilseledande och förfuskade fastställanden är bl.a. föranledda av docent Mats Hanssons skrivelse till Socialstyrelsen 7/12 1981 om ”En hälsofara av utomordentlig betydelse. Troligen står vi inför en förgiftningskatastrof av mycket stor omfattning”. Det är samma budskap som prof. Alfred Stock framförde på 1920-30 talet om att "amalgam utgör ett allvarligt hot mot mänskligheten". Professor Alfred Stock påvisade att kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av kvicksilverånga. Professor Alfred Stock dog för övrigt av kvicksilverförgiftning. Det tandvetenskapliga etablissemanget förtiger, förtränger och nonchalerar dock deras och alla övrigas samstämmiga arbeten.

Socialstyrelsens chef Barbro Westerholm blir tydligen så exalterad av professor P.O.Glantz tes om att amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver för hon såg sedermera till att docent Mats Hanson fick sparken från sitt arbete på Lunds universitet. Detta pga docent Mats Hansons ovan nämda skrivelse och ytterligare en skrivelse som handlar om "fosterskadande effekter av kvicksilver".

Parallellen till när Semmelweis fick sparken för han påstod att mödrar kunde dö i barnsängsfeber pga att läkare inte tvättade händerna i samband med förlossningar - är slående.

 

Barbro Westerholm inledde 2012 en parlamentarisk utredning om forskaretik. Utredningen, eller rättare sagt dess uppdragsgivare, har med bekymmer lagt märke till att det alltför ofta förekommit fusk inom forskningen. Är detta ett sätt att förtränga den egna skulden månntro?

Barbro Westerholm belönades 2003 med förtjänstmedaljen "Illis quorum meruere labores" för hennes mångåriga och betydelsefulla insatser på det medicinska området. Bl.a. för hennes insatser i amalgamfrågan får man anta. En insats som har resulterat i att upp till kanske 500.000 svenskar har blivit kvicksilverförgiftade enligt miljömedicinaren professor Maths Berlin vid medicinska fakulteten i Lund. De allra flesta av dessa är  sannolikt inte medvetna om att det frigjorda kvicksilvret är orsaken till deras besvär.

Barbro Westerholm utnämdes till hedersdoktor vid odontologiska fakulteten i Malmö 2016-10-21. I motiveringen till utmärkelsen lyfts hennes stora engangemang fram för utveckling av odontologisk utbildning och forskning. En hycklande utnämning av etablissemanget utan dess like. Hon har, med en bakgrund som biverkningsexpert, tillsammans med den forskningsfuskande och historieförfalskande professorn P.O.Glantz valt att helt utan evidens slå fast att ett av världens giftigaste ämne – läckande kvicksilver från amalgam - inte ger några biverkningar (utöver mycket sällsynt allergi/lichenförändring). Så arbetar och verkar ett väl fungerande etablissemang för att befästa sina teser och klappa varandra på ryggen.

Varför Barbro Westerholm lät sig bli duperad av professor P.O.Glantz är höjt i dunkel. Kan det t.o.m. vara så att hon planerat alltihop? Man kan undra det efter hennes uttalande i TV-programmet "Pop och Politik" den 27 mars 2013, som handlade om när Socialstyrelsen 1979 slutatde att klassa homosexualitet som sjukdom. I programmet sa hon följande angående valet av vetenskapligt råd:

"Ett vetenskapligt råd måste alltid höras i sådant här sammanhang, men det var inte svårt att hitta ett vetenskapligt råd i psykiatri som tycker som jag". 

Frågan är om Barbro Westerholm gjorde samma sak på 1980-talet när hon, eller vem det var, tillsatte det vetenskapliga rådet professor P.O.Glantz som sakkunnig i amalgamfrågan?. Var kravet även då att det vetenskapliga rådet skulle tycka detsamma som Socialstyrelsens chef Barbro Westerholm?.

Skälet till kravet skulle kunna vara att det vetenskapliga rådet måste stötta Socialstyrelsen historiska försyndelser. Dessa bestod i att okritiskt utgå ifrån att amalgam inte läcker kvicksilver och ger några biverkningar. Sverige införde fri tandvård för barn och gravida kvinnor på 1950-talet. Socialstyrelsen vill av förklarliga skäl inte framstå som ansvariga för att genom felaktiga beslut ha förgiftat dess befolkning.

Varför professor P.O.Glantz med sina uppenbarligt begränsade kunskaper valdes som vetenskapligt råd, är som sagt var en gåta. Det tycks som om professor P.O.Glantz utbildning och specialkunskaper är högst begränsade inom specialområdena toxikologi, fysiologi, immunologi, metallurgi och elektrokorrosionkemi vilka alla är förknippade med kvicksilverförgiftning från amalgamfyllningar. Varför valde Socialstyrelsen att inte tillsätta vetenskapliga råd inom dessa specialområden? Professor P.O.Glantz är odont. dr., professor i protetik. Inte hjälpte det heller att han valde att bo på Kvicksilvergatan (Merkuriusgatan) i Lund under denna tidsperiod.

Huvet-i-sanden-2.jpg

Varken Centrala etikprövningsnämnden, rättsväsendet (JO,JK), media eller Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) tycks bry sig om oredligheterna. Eller tillhör de kanske också etablissemanget?

Definition på oredlighet i forskningen

Forskningsetiska utredningen "God sed i forskningen" definierade oredlighet som:

"Att en forskare avsiktligt och på ett vilseledande sätt gör avsteg från de vetenskapliga kraven eller medvetet bryter mot allmänt accepterade normer" (SOU 1999:4).

"Forskare måste alltid vara hederliga med sina resultat. En forskare får aldrig förvränga, förfalska, vilseleda eller plagiera.

Det åligger varje forskare att hålla sig informerad om och följa de lagar, förordningar, föreskrifter och riktlinjer som gäller den egna verksamheten".

"Forskningsfusk är allvarligt av flera skäl. Förutom att forskaren bedrar sina kolleger och allmänheten, innebär det att människor kan komma till skada. Exempelvis grundas sjukvårdens behandlingsmetoder och läkemedel på forskningsresultat. Är dessa falska kan konsekvenserna bli förödande. Vidare innebär forskningsfusk att falska föreställningar får spridning och fusket undergräver allmänhetens förtroende för forskningen".

(DN 2011-10-14)." I jämförelse med vår omvärld har Sverige i dag ett svagt system för att komma åt forskningsfusk och vetenskaplig oredlighet. Under de åtta år som expertgruppen utredde misstankar om forskningsfusk har det tyvärr varit vanligt att forskare som beslagits med fusk, genom fabricering eller förfalskning av resultat eller plagiering av andras material, gått fria från påföljd".

Läs mer om forskningsfusk på Vetenskapsrådets hemsida codex.vr.se/etik6.shtml >

Läs också om följande


images-(42).jpgLyckad historieförfalskning då Professor P.O.Glantz fastslår att

Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver.

Professor ägnade sig åt historieförfalskning.

En dupering som än i dag 2016, resulterar i att kvicksilverförgiftade patienter ej får relevant vård.

Läs mer om > Historieförfalskningen


Bristande-etik.jpg

Professor lade grunden för oetisk forskning på foster och barn.

Det osanna fastställandet att amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver, har resulterat i outtalade forsknings experiment, medförandes att  hundratusentals foster och barn exponerades och exponeras än idag för läckande kvicksilver från amalgam.

"Att det kan uppstå fosterskadande effekter av läckande kvicksilver från amalgam på djurfoster är vetenskapligt bevisat och allmänt accepterat. Djurstudier visar att små mängder amalgam under fosterstadiet kan ge bestående skador i vuxenlivet som sämre minne och inlärningsstörningar (DAMP syndrom)".

(Utdrag från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam")

Amalgametablissemanget kräver dock mer forskning och experiment, där det tydligt måste visas att också mänskliga foster skadas för att acceptera att ett samband föreligger.

Läs mer om > Bristande forskningsetik

Läs mer om > Amalgametablissemanget


forskningsfusket-sa-blir-du-lurad-av-kost-och-lakemedelsindustrin-4.jpg

Forskningsfusk vilseledde riksdag och regering.

I Juni 1982 motiverade Läkarförbundet avslag i ett remissyttrande (SOU 1982/83:1) på flera amalgamkritiska Riksdagsmotioner. Detta med referens till professor P.O Glantz (et. al.) framfuskade fastställandet att:

Det dagliga intaget av kvicksilver via födan är 10-30 ggr större än den maximalt tänkbara mängden kvicksilver från 20 amalgamfyllningar”.

Den vetenskapliga sanningen är den motsatta. I läkartidningen (1986) rapporterade docent, Dr. Med och leg.tandläkare Magnus Nylander och forskarkollegan Jan Weiner att vissa amalgambärare kan ha en anmärkningsvärt hög kvicksilverexponering, med ett dygnsupptag på närmare 100 µg per dygn (alltså ca 160 gånger mer än de 0,6ug som Proffesor P.O.Glantz påstår). (Från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam")

Riksdagsmotionerna avslogs. Vad hade politikerna att sätta emot ett sådant ‘vetenskapligt välbelagt’ konstaterande från en professor? Inte visste politikerna att siffrorna var framfuskade och fabricerade från ett försök med en amalgambit upphängd i ett glas destillerat vatten.

Läs mer om > Forskningsfusket


kvicksilvervarning.jpg

Professor mörkade risken för kvicksilverförgiftning. Patienter blev förgiftade.

I tandläkartidningen 22/81 fastslås följande av Socialstyrelsens övertandläkare Thomas Kallus med

Socialstyrelsens vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz tysta samtycke. "Vid inserering och borttagande av amalgam utsätts patienter för inhalering av kvicksilver. Den här formen av exponering torde för patienten helt sakna betydelse ur toxikologisk synvinkel" 

Påståendet saknar all vetenskaplig förankring och är en avsiktlig vilseledning. Vid t.e.x. putsning utan sug kan kvicksilverhalten i munhålan uppgå till långt över 4000 ug/m3 luft. Att dessa halter kan leda till kvicksilverförgiftning står utom all tvivel. De parametrar som avgör om man blir kvicksilverförgiftad eller inte, är dels mängden och tiden för exponering, och dels patientens känslighet för kvicksilver.

Med denna vilseledning gav Socialstyrelsen och dess vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz, fortsatt klartecken till landets tandläkare, att sätta i och ta bort amalgam genom att borra, slipa och putsa obegränsat. Detta utan att behöva ta hänsyn till några restriktioner eller skyddsföreskrifter. Följden blev ett stort antal kvicksilverförgiftade patienter, varav många akut förgiftade.

Läs mer om > Kvicksilverförgiftning


Dubbelmoral-2.jpg

Professor hycklar om evidens.

Professor P.O.Glantz förkunnar att evidens är otroligt viktigt. Han har dock en motsatt agenda också.

På SBU:s evidens hemsida http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap-och-praxis/2109/ finns t.e.x. följande uttalande från 2004 av professor P.O.Glantz.

"Många tycks till exempel anse att när en tandersättning sitter på plats och själva hantverket är klart, då är patienten färdigbehandlad. Men det är ju då den verkliga behandlingen börjar! Det är då man måste följa upp vad som händer, och om patienten får komplikationer eller biverkningar".

Hycklande därför att det står i stark motsattsförhållande till professor P.O.Glantz faställande om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta 

allergier/lichenförändringar)

Läs mer om > Hyckleriet.


Psykfall-1.jpgL

Professor psykklassar och diskriminerar hel patientgrupp.

I Läkartidningen 47/81 fastslår professor P.O.Glantz följande:

 

”Det finns alltid anledning att ta patienters uppgifter på allvar. Det faktum att vissa av dessa patienter har somatiska symtom på psykogen bas innebär inte att de ‘avfärdas’ eller att vi är ‘blinda’ för tänkbara mekanismer utanför våra specialområden utan att vi understryker ett välkänt och väldokumenterat fenomen, som för dessa patienter innebär att diagnosen skall leda till psykiatrisk/psykologisk men ej till odontologisk behandling” samt ”Följaktligen kan en allmäntoxisk påverkan enligt Hansons teorier helt uteslutas”.

  .

Ett fastställande som duperade Socialstyrelsen, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter, rättsväsendet och en stor del av det svenska folket samt psykklassade en hel patientgrupp.

Läs mer om > Det omoraliska i att ovetenskapligt utmåla en hel patientgrupp som psykiskt sjuka.


Tingsraett.jpg

Professor Per Olof Glantz vägrade besvara patients frågor och anklagelser. Lyckades istället få patienten fälld i domstol för ofredande.

 Läs mer om > Rättegången


Etablissemangets fastställande att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver har resulterat i en kvicksilverförgiftningskatastrof.

 

 Läs mer om > Etablissemangets försyndelser

16892dc82c95246d78e6388b7153708f.jpg


Bevis.jpgL

Professor P.O.Glantz och etablissemanget vill inte ha några bevis om amalgamets biverkningar.

Professor P.O.Glantz och etablissemangets anledning till att inte vilja ha några bevis torde vara att prestigemässigt vidmakthålla deras fastlåsta tes om att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver.

Om etablissemanget skulle tvingas erkänna, att dom har haft fel och har ett har ett stort ansvar för att uppemot 500.000 svenskar kan lida av biverkningar från kvicksilverförgiftning, skulle detta få katastrofala följder. Det finns då en risk att erkännandet skulle utplåna deras heder, status och avslöja deras samvete, moral, etik, samt skamfila deras rykte.

Eftersom dessa begrepp är bland de värdefullaste en människa har, skulle det vara katastrofalt om de ifrågasattes. Därför är det helt otänkbart att etablissemanget skulle erkänna sina försyndelser.

I början av 2013 samlades delegater från cirka 150 länder till den femte och avslutande rundan i förhandlingarna om kvicksilver inom ramen för FN:s miljöprogram, UNEP.

Den nya kvicksilverkonventionen som delegaterna kom överens om, kommer att omfatta kvicksilvers hela livscykel, från primär gruvbrytning till avfall och slutförvar. Detta genom begränsningar och förbud som i de flesta fall kommer att gälla från 2020. Detta med ett enda undantag - kvicksilver i amalgam.

Etablissemmanget har lobbat stenhårt och lyckats med bedriften att få amalgam undantaget för restriktioner och förbud. Det finns enligt etablissemanget två säkra förvaringsmetoder för kvicksilver. Det ena är isolerade bergrum. Det andra är i tänderna på folk. Så länge amalgamet sitter i munnen gör den ingen skada för miljön.

Det är dock glädjande att konventet i sin slutdokumentation ändå uppmanade deltagarländerna att verka för en utfasning av amalgam. Sverige, Norge, Danmark, Ryssland och i viss mån Japan är dom länder som hittills har infört förbud mot användningen av amalgam.

Om etablissemanget ändå skulle vilja ha bevis för att läckande kvicksilver från amalgam är skadligt så finns det att tilglå.

Läs mer om > Bevisen